De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

74 II. SKANSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA. protokollet den 30 mars 1685 angifver, agt ocli bearbetat ett stenkolsschakt, nåmligen vid stranden vid Nyborgshusen, där nu Drottninggatan och järnvägen framgår, inom stadens nuvarande norra del. Men grufvan nedlades 1695, einedan den var töga lönande. Vid slutet af århundradet lågo också grefvinnan De la Gardies grutvor öde. 1'a Stubbarps kronohemmans ägor samt i Grafvarne norr om Helsingborg låra bönder i trakten hafva vid början af 1700-talet tillgodogjort sig något stenkol, dår sådana vid lågt vatten legat blottade på hafsbottnen eller varit lått åtkomliga i den höga landafsatsen. Tafl. II, Situationskarta öfver stenkolsförsöken vid Helsingborg, efter original af Ant. Swab år 1737, lamnar en ôfverblick af låget för de gamla stenkolsbrytningarna vid Helsingborg. [Se ock tafl. 3 i atlasen.] För att utreda fôrhâllandena ocli möjligen få en koldrift till stånd låt dåvarande Bergskollpgium de gamla ocli sedan åtskilliga år ôfvergifna stenkolsbrotten besiktigas af Bergmåstaren friherre Gripenhjelm år 1724 ocli af Bergmåstaren Gust. Lemoine år 1727. Men deras undersôkning eller besiktning hade icke någon påfoljd förr ån 10 år senare, eller 1737, då Bergmåstaren Anton Swab, Konsuln Jonas Ahlström ocli Geschwornern Eric Stockenström sökte och erhöllo Kgl. Bergskollegii »privilegium» att »upptaga, försöka och bearbeta de vid Helsingborg befintliga stenkolsgrufvor ocli brott, med fiera stållen, som der i orten till stenkol anledning gifva samt af dem antråffas och påfinnas kunde», hvarjåmté dem tillades åtskilliga fri- och råttigheter. Åt jordägarna förbehölls rätt att, om de så ônskade, ingå i foretaget. Med från England införskrifna apparater eller redskap låt nämnda såliskap eller bolag under Swabs ledning samma år utföra ett stort antal försöksborrning ar, troligen de första i Sverige, i trakterna omkring Helsingborg, såval norr uf, ånda till Allerum och Hjelmshult, som åt söder. Endast obetydliga och mindre goda kollager låra dårvid hafva anträffats, båst dock vid Gåsebacks molla (Falkens molla å Swabs karta) ej långt söder om staden, hvarest en dag- ort för kolens tillgodogörande anlades. Det uppgifves,1 att 800 tunnor (1,172 hektoliter) stenkol blifvit brutna vid Gåseback; men emedan kolen visade sig såmre, ju långre in i dalsidan brytningen fortgick, och man därjämte besvårades af vatten, upphôrde arbetet hår redan i början af år 1738, i synnerhet som vid Norra Vallakra, omkring 1 mil syd- ost om Helsingborg, ett 15—18 cm. tjockt kollager upptäcktes, hvilket genom dagorter bearbetades 6 à 7 år, under hvilken tid vid pass 5,000 tunnor (7,328 hektoliter) sten- kol utbrötos. Grufarbetarnes antal hårstådes uppgick år 1739 till 10, af hvilka 6 voro från Falu bergslag och 4 från Sachsen. Grufbrytningskonsten torde under denna tid hafva stått tåmligen lågt, ty enligt bergmåstarerelationen för 1739 måste grufvattnet afhållas ur orterna genom osande med årnbar från den ena vattendunten till den andra, hvilka senare tillika med förenande rånnor voro upphuggna i vattenortens botten eller sula. Vattenorten och åfven andra orter hade nåmligen drifvits i flötsens stupande; men man var betånkt på att arbeta sig upp mot dess stigande och undan vattnet. Grufarbetets utstråckning m. m. vid Norra Vallåkra tydliggöres å tafl. III, efter i f. d. Bergskollegii bibliotek förvaradt original från år 1739, troligen af Samuel Brandberg. 1 S. G. Hermelin, »Om Boserups stenkolsgrufva och öfriga stenkolsförsök uti Skåne», K. Vet. Akad. Handl. 1773.