De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

ADOLF FREDRIKS GRUFVA. 75 Redan strax efter upptäckten af stenkol vid N. Vallåkra hade Swab hos Bergs- kollegium begärt och erhållit tillstånd att eftersöka och upptaga stenkol äfven på andra trakter; och vid sålunda utförda borrförsök och forskningar upptäcktes 1744 en i dagen iltgående stenkolsrand vid den numera torrlagda Lunnoms sjö på Boserups (Bosarps) ägor, omkring 1V2 mil öster om Helsingborg. Sedan genom borrningar flötsens låge på föga stort djup blifvit någorlunda känd samt äfven ett undre kollager därvid påvisats, uthöggos dagorter och anlades flera grufschakt för stenkolens tillgodogörande ur den ofre fiotsem I denna grufva, som erholl namnet konung Adolf Fredriks stenkolsgrufva eller stenkolsverk,1 bedrefs sedan kolbrytning under en lang följd af år, från 1746 till 1796, och därvid vunnos under de första 40 åren mellan 2,000 och 5,000 tunnoi åiligen, hvilken kvantitet under hvartdera af de följande 10 åren torde hafva ökats och uppgått till omkring 10,000 tunnor (= 63,000 kub.-fot = 16,487 hektoliter). 2 Grufschaktens antal och läge samt det underjordiska arbetets omfång vid midten af år 1755 åskådlig- göres å tafl. IV. Om de enkla anordningarna i dagen lämna vidstående bilder figg. 72 Hästvandrings^ Fig. 72. Uppfordringsschakt vid Adolf Fredriks stenkolsgrufva. Efter en teckning af Andebs Bbandbebg 1755. ~^^^^^^rarf ) ^er ^ Västra Schabtet kedler berghög ---I-----F—----I 30 meter Fig. 78. Anordningar i dagen vid Adolf Fredriks stenkolsgrufva. Efter en teckning af Andebs Bbandbebg 1755. och 73 en föreställning. Schakten voro, som synes, fyrkantiga. Antalet ständiga gruf- arbetare uppgifves hafva vid början af 1750-talet varit omkring 20 (bergmästarerelat. 1750 —1753); sedermera klagas Ofver svårigheten att erhålla tillräckligt många sådana. Kolen från Adolf Fredriks grufva vid Bosarp begagnades vid tegelbruk, stenkärls- fabriker, kalkugnar och salpetersj uderier, hvilka anläggningar grufägarna själfva, under Swabs ledning, till hufvudsaklig del åstadkommo. Fyrarna på Kulien, Nidingen och vid Falsterbo, å hvilka belysningen fortfarande åstadkoms medelst brinnande bål, forsågos för ândamâlet med stenkol från samma grufva.3 I den enskilda hushållningen däremot torde stenkolen då ännu icke funnit synnerligen stor användning, att dôma af ett den 4 maj 1752 till Kommerskollegium aflåtet Kungl. bref 1 Uti bergmästarerelationerna for åren 1750—1764 benämnes denna grufva äfven »Stenkolsgrufvan vid Helsingborgs, hvilket här för misstags undvikande anföres. j 2 Ûppgifterna om kolbrytningens storlek är något olika. Jämför S. G. Hermelin i K. Vet. Akad. Handl. 1773, sid. 245; Eric Ruuth, Tal om Skånska stenkolsverket, K. Vet. Akad. 1813 och J. G. Jacobsson, Be- rättelse om Höganäs stenkolsverk, år 1821.o 3 Martin Weibull, Till stenkolsbrytningens historia, i »Samling för de Skanska landskapens historiska och arkeologiska forening», VI. Lund 1877.