De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄSBOLAGET. 81 Ar 1869 anlades en fabrik for saltglaserade kloakror, vid hvilkas tillverkning brand skiffer och en viss sorts lera användes; och blef därigenom en icke ringa kvantitet af den kolhaltiga skiffer tillgodogjord, som förut raknats såsom ofyndigt berg. — Under senare hälften af 1870-talet började man använda de ansenliga tillgångarna af aska från de under ångmaskinspannorna förbrända medelgoda stenkolen (kol N:o 2) för tillverkning (press- ning) af byggnadstegel, s. k. asktegel, efter blandning i fuktigt tillstånd med brand kalk (4 delar aska och 1 del kalk). Teglen brännas ej utan endast torka i luften. Den i Höganäs vid ungefar denna tidpunkt nyanlagda hamnen byggdes till en del af stora kubiska block, som stampats af ifrågavarande ask-kalkmassa och sedan fått torka. Det forstå asktegelbruket byggdes år 1878 å Ryd; ett annat uppfördes år 1893 inom broks- området, vid stranden. Omkring år 1896 tillverkades mellan 2 och 2V2 millioner ask- tegel per år. Tillverkningen af eldfast tegel ôkades vid slutet af 1870-talet. Förut hade i medeltal per år tillverkats 3 mill. tegel, reducerade till 9" X 4V2" X 2V4'', år 1880 gjordes 5 mill. For att kunna nedlägga de äldsta vid Höganäs behntliga tegelugnarna, som började blifva bristfälliga och som förbrukade synnerligen mycket kol, uppfördes år 1893— 1894 en ny tegelfabrik med af Ingeniør Mats von Post förbättrade anstalter for teglets saväl slagning som bränning, och ungefar samtidigt påborjades byggandet af en ny kloak- rorfabrik. Den nya tegelfabrikens såval gasugnshus som maskinhus uppfördes af ask- tegel, 1 och »hela anläggningen kostade 250,000 kronor. Tillverkningen här var V2 gång till så stor, som vid den största af de förut befintliga gasugnarna.» (Enligt H. A. Muellek, »Minnesblad till Höganäs 100-års jubileum».) — Knappt 10 år senare byggdes åter en stor fabrik for eldfast tegel samt fullbordades vid Höganäs en elektrisk central, från hvilken intill 1,000 hästkrafter lämnas till en del af grufvorna och fabrikerna äfvensom ljus till desamma, så att gasverket kunnat nedlåms. Under en eldsvåda i dec. 1895 nedbrann en eldfast tegelfabrik och en mindre rör- fabrik, hvarjämte karlfabriken betydligt ramponerades. Tegelfabriken och kärlfabriken hafva sedermera åter uppbyggts i förbättradt skick. Antalet fabriker for eldfast tegel (chamotte-tegel) ar för närvarande fem, rorfabriker två, I och II, tillhörande gasugnar åtta.2 Därjämte finnas en lerkärlsfabrik, ett asktegel- bruk och, såsom här nedan omnäranes, en fabrik for tillverkning af silikategel. Aren 1907 och 1908 utfördes i en provisorisk liten fabriksanlåggning försök att af stenkolsaffall m. m. tillverka briketter. Det visade sig dock, att metoden ej var ekonomiskt fördelaktig för de svagare kolsorterna. Anläggningen ligger därför för närvarande nere. Üngefär samtidigt började man äfven att med Dalslandskvartsit från L. Valön (Dal- formationen) såsom råmaterial tillverka silikategel. Denna tillverkning har varit i konti- nuerlig drift sedan början af år 1907 och pågår fortfarande med fordel. Produktionen år 1910 utgjorde 1,110 ton. 1 Äfven de öfriga nyare stora fabriksbyggnaderna vid bruket likasom ock maskinhuset vid Prins Gustaf Adolfs schakt aro uppfôrda af sådant tegel. 2 Rörfabriken II nedbrann i februari 1909, men en ny blef omedelbart uppfôrd, hvarvid såval uti an- ordningar mot eldfara som uti själfva fabrikationen tillämpades alla kända tekniska förbättringar. Denna sattes i gång i mars mânad 1910. I nov. samma års drabbades fabriken ånyo af eldsolycka, som dock inskränktes till ugnshuset ofver gasugn VI, så att tillverkningen redan ett par dagar efter branden kunde fortgå med full drift. Det brunna var åter uppfôrdt i mars 1911. 11—142670. S. G. V. Ser. Ca, n'.r 6.