Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

14 tjockleken i allmänhet mellan 0,4 och 1 p och längden mellan 2 ocli 10 p. Enstaka arter finnas emellertid, vilkas storlek både under- och överstiga de här angivna gränserna. Vad formen beträffar, så kunna de stavformiga bakteriern a vara saväl alldeles raka, som mer eller mindre krökta, ändarne kunna vara avrundade eller också tvärt avskurna, så att cellen får ett regelbundet rektangulært utseende. De ’ skruvformiga bakterierna kallas spiriller. Tänka vi oss en stavformig bakterie vriden ett halvt varv kring sin längdaxel, så uppstår en korvliknande, skev form, som kallas vibrio, ütgör vridningen ett helt eller flera varv kring längd- axeln, kallas formen spirill {spirillum} i egentlig mening. Vi- brionerna få ofta ett kommaliknande utseende (kolerabacillen), vissa spiriller åter hava en fullständigt korkskruvsliknande form. Storleken hos dessa former varierar ungefär inom samma gran- ser som hos de stavformiga bakterierna. Dock finnas sårskilt bland spirillerna åtskilliga arter, vilka äro riktiga jättar, jäm- förda med andra bakterier. Spirillerna dela sig i likhet med de stavformiga bakterierna genom avsnöring på mitten. Några av de kulformiga, men ett mycket stort antal av de stavformiga bakterierna samt alla spiriller hava forinågan av självständig rörelse. Betraktar man en liten droppe rutt- nande dikesvatten under mycket stark förstoring, så observerar man, liur bakterierna livligt röra sig av och an i vätskan. Somliga simma raskt fram med slingrande, ålliknande roreiser, andra .hava en vältrande eller snurrande rörelse, medan en del blixtlikt fara tvärs över synfältet. Dessa roreiser åstad- kommas genom fina protoplasmatiska svingtrådar eller cilier, som sitta placei'ade på bakteriecellernas »hud», den s. k. cell- membranen. Dessa cilier äro av olika längd hos olika bakte- rier men kunna ofta vara många ganger längre an själva bakteriecellen. De äro av krusig eller vågig form samt kunna utsträckas och sammandragas. De äro naturligtvis ytterligt fina, 0,0 2 till 0,0 3 tjocka, och för att kunnase dem måsteman använda s. k. mörkfältsbelysning eller också vissa speciella färg- ningsmetoder, i vilket senare fall bakterierna naturligtvis dödas, varvid emellertid även ciliernas form kan betydligt förändras.