Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste
Forfatter: Chr. Barthel
År: 1916
Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag
Sted: Stockholm
Sider: 281
Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
269
visas i gödseln utgör ju däremot ej något bevis för att nitri-
fikation ej ager rum, ty eventuellt bildad salpeter kan ju
mycket väl tänkas assimilerad eller också sönderdelad av deni-
trificerande mikroorganismer (sid. 243) så snart den hunnit
bildas.
Direkta kväveförluster, ehuru sannolikt ej genom denitri-
fikation, äga emellertid alltid rum i gödseln. Ur gödselmas-
sans yttre lager bortgår ammoniak i gasform och vidare ske
med säkerhet även förluster i form av elementärt kväve, ehuru
man ännu ej vet, huru dessa uppstå, om genom direkt oxida-
tion av ammoniak (och möjligen även organiska kväveförenin-
gar) genom förmedling av vissa, liittills ej närmare kända
mikroorganismer (se schemat å sid. 242), eller på annat sätt.
Under alla forhållanden måste man räkna med kväveför-
luster, som under normala forhållanden uppgå till 20—30 %
av gödselns totalkväve. Vilka förluster, som härigenom åsam-
kas vårt lands jordbruk, äro ej lätta att exakt beräkna, men
säkert är att det är många millioner kronor, som på detta
sätt årligen »gå upp i rök».
Man har också sedan långa tider tillbaka experimenterat
med olika metoder för att konserver a gödselkvävet och sårskilt
det dyrbara ammoniakkvävet. De kemiska konserveringsme-
toderna ha omfattat alla möjliga (och omöjliga) ämnen, såsom
kalk, superfosfat, svavelsyra, gips, kalisalt etc., men resultaten
ha ej just varit vidare uppmuntrande. Av biologiska konser-
veringsmetoder åter finnes det huvudsakligen två. Den ena
är föreslagen av den kände franske agrikulturkemisten Dehé-
rain, och består helt enkelt däruti, att man vid utförandet
av gödseln ur gödselstaden kvarlämnar ett bottenlager av
gammal, väl brunnen gödsel på hoffen. När den färska göd-
seln sedan påfores, så kommer denna strax i kraftig jäsning,
och den bildade kolsyran hindrar ammoniunikarbonatets disso-
ciation och därmed även ammoniakens förflyktigande. Den
andra metoden är föreslagen av förf. och består uti en över-
gjutning av gödseln redan i ladugården med vassle (2—4 liter
pr djur och dag). Genom de i gödseln närvarande nijölksyre-
bildande bakterierna förjäses mjölksockret i vasslen till mjölk-