Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

Forfatter: Chr. Barthel

År: 1916

Forlag: C. E. Fritzes Bokförlags Aktiebolag

Sted: Stockholm

Sider: 281

Professor och föreståndare för Centralanstaltens för Jobruksförsök Bakteriologiska Avdelning

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 302 Forrige Næste
269 visas i gödseln utgör ju däremot ej något bevis för att nitri- fikation ej ager rum, ty eventuellt bildad salpeter kan ju mycket väl tänkas assimilerad eller också sönderdelad av deni- trificerande mikroorganismer (sid. 243) så snart den hunnit bildas. Direkta kväveförluster, ehuru sannolikt ej genom denitri- fikation, äga emellertid alltid rum i gödseln. Ur gödselmas- sans yttre lager bortgår ammoniak i gasform och vidare ske med säkerhet även förluster i form av elementärt kväve, ehuru man ännu ej vet, huru dessa uppstå, om genom direkt oxida- tion av ammoniak (och möjligen även organiska kväveförenin- gar) genom förmedling av vissa, liittills ej närmare kända mikroorganismer (se schemat å sid. 242), eller på annat sätt. Under alla forhållanden måste man räkna med kväveför- luster, som under normala forhållanden uppgå till 20—30 % av gödselns totalkväve. Vilka förluster, som härigenom åsam- kas vårt lands jordbruk, äro ej lätta att exakt beräkna, men säkert är att det är många millioner kronor, som på detta sätt årligen »gå upp i rök». Man har också sedan långa tider tillbaka experimenterat med olika metoder för att konserver a gödselkvävet och sårskilt det dyrbara ammoniakkvävet. De kemiska konserveringsme- toderna ha omfattat alla möjliga (och omöjliga) ämnen, såsom kalk, superfosfat, svavelsyra, gips, kalisalt etc., men resultaten ha ej just varit vidare uppmuntrande. Av biologiska konser- veringsmetoder åter finnes det huvudsakligen två. Den ena är föreslagen av den kände franske agrikulturkemisten Dehé- rain, och består helt enkelt däruti, att man vid utförandet av gödseln ur gödselstaden kvarlämnar ett bottenlager av gammal, väl brunnen gödsel på hoffen. När den färska göd- seln sedan påfores, så kommer denna strax i kraftig jäsning, och den bildade kolsyran hindrar ammoniunikarbonatets disso- ciation och därmed även ammoniakens förflyktigande. Den andra metoden är föreslagen av förf. och består uti en över- gjutning av gödseln redan i ladugården med vassle (2—4 liter pr djur och dag). Genom de i gödseln närvarande nijölksyre- bildande bakterierna förjäses mjölksockret i vasslen till mjölk-