Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

48 Fig. 41. Groning av en mö- gelsvampspor (A). B och C utveckling av groddslangar. Vid D har mycelet börjat utbildas med tydliga septa. (Efter Zopf.) Mögel svampar. Form och yttre egenskaper. Förökning. Det för de äkta mögelsvamparna karakteristiska är, att de utveckla ett typiskt mycelium såsom vegetativt organ. Mycelet består av en mängd eiiskilda, färglösa trådar, som kallas hyfer. Det är dessa hyfer, som ombesörja svampens närings- upptagaude, de genomkorsa i alla riktningar näringssubstratet och äro aff förlikna vid de högre växternas rotsystem. En del av hyferna växa emellertid från näringssubstratets yta rätt upp i luften, och i deras spets utbildas särskilda fruktifika- tionsorgan, som framalstra (ofta färgade) sporer. Dessa hyfer kallas frukthyfer. Mögelsvamparna bestå sålunda av mycelium och fruktifikationsorgan. Hyferna kun- na vara förgrenade eller oförgre- nade; ofta äro de uppdelade i en rad enskilda celler genom skilje- väggar, s. k. septa. Sådana svampar, som bilda ett mycelium bestående av en enda cell? d. v. s. utan septa, kallas Phycomy- cetes, medan svampar med septerat mycel kallas My corny eet‘ s. De i fruktifikationsorganen ut- vecklade sporerna eller konidierna gro, när de, förda av vinden, falla ned på något lämpligt näringssub- strat. Härvid sväller sporen, sam- tidigt som på en eller flera punkter av densamma utbuktningar uppstå, som sedan utväxa till s. k. grodd- slangar (fig. 41). Dessa växa se- dermera ut allt mer och förgrena sig, varvid mycelet uppkommer. Mögelsvamparna äro betydligt mycket större än bakterierna och