Mikroorganismerne
I Landbrugens og Industriens Tjeneste

50 jästsvamparna. Hos många arter kunna mycelet och fruk- tifikationsorganen utan svårighet skönjas med blotta ögat (makroskopiskt). Genom fig. 42 — 44 erhålla vi ett begrepp om den inbördes storleken hos dessa tre slag av mikroorga- nismer. Beträffande den inre cellbyggnaden galler om mögelsvam- parna i huvudsak detsamma som om jästsvamparna. Beskrivning av några viktigarø former. Av till fycomyceterna hörande svampar, vilka bilda ett encelligt mycelium (utan sepia), är för oss endast familjen Mucoraceæ av betydelse. Denna familj innefattar två släkten, Mucor och Rhizopus, och karakteriseras därav, att sporerna bildas ur en plasmamassa, som inneslutes i eft sporangium. Fruktbyfens spets är liksom instjälpt i sporangiet, och denna instjälpta del kalias columella (fig. 45; III b). När sporangiet brister, bliva sporerna fria och kunna utveckla sig på vanligt sätt. Utom denna for alla mögelsvampar gemensamma för- ökning medelst sporer eller konidier, formå mucoraceerna även bilda s. k. zygosporer, vilka uppkomma genom ett slags könslig fortplantning, en kopulation mellan två celler (fig. 46). Släktet Mucor (liuvudmögel) innefattar många allmänt spridda och viktiga arter. Såsom typ för detta släkte kan uppställas den mycket allmänna arten Mucor mucedo, L. (fig. 45). Denna art forekommer överallt i naturen, sarskilt på gödsel, multnande växtdelar, i jorden o. s. v. Mycelet är först vitt men biir sedan brunaktigt. De långa, oförgrenade frukthyferna uppbära ett klotrunt sporangium, som först är av grå färg men som sedermera biir nästan svart. Colu- mellan är stärkt instjälpt i sporangiet och av cylindrisk form. Sporerna, som liksom en massa fina korn uppfylla sporangiet, äro av eHipsoidisk form, 7—12 p långa och 4—7 p breda. När sporangiet brister, vilket sker mycket lätt, bliva na- turligtvis sporerna fria. Columellan sitter då ensam kvar på frukthyfens spets, ofta med en kragliknande rest av sporangiet kvarsittande vid basen. Gemmor bildas ej.