Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder

67 tänderna. Då stången skjutes åt ena sidan, tvingar spärrhaken skruf- ven att medfolja, men då roreisen fortgår i motsatt led, infaller haken i en ny tandöppning. Genom att vrida häfstängen fram och tillbaka inom en temmeligen liten vinkel, höjes lasten periodvis. Arbetet blifver här något beqvämare, an då stången, såsom i foregående fall, oupphörügcn skall flyttas ifrån det ena halet till det andra. Hela häf- tyget är uppstäldt på en å ofre sidan planhyflad ram af jern, i hvilken en skruf är ]agrad. Muttern till denna skruf är fastgjord i foten till det egentliga stativet, hvarföre lokomotivet, sedan det blifvit upplyftadt tiUräckligt, kan medelst nämde skruf och en till densamma hörande spärrhakshäfstäng flyttas rätt öfver jernvägsspäret och der nedsänkas. På grund af (55) är utvexlingen vid den enkla skrufdomkraften, den må vara anordnad på det ena eller andra af de här ofvan beskrifna sätten, 7 __ Q H n, — —— — ----- , In rtga om II betecknar häfstängens effektiva längd och tecknen i öfrigt hafva samma betydelse som i 26. Då nu dessutom h rtqa — — > så bl ir ock 2nH ' ~h ' Häraf följer Q = ................... (79). h b. Skrufdomkraft med kuggvexel. Muttern, M, är här, en- ligt fig. 87, sammangjuten med ett koniskt kugghjul och är vridbar i stativet. Kugghjulet ersätter den i foregående fall begagnade häfstängen. Hjulet står i ingrepp med ett koniskt dref, D, uppfästadt på en hori- sontal handvefaxel, hvilken omfattas af en från stativet utgående arm. Skrufven har fast krona, och refflorna i denna ingripa i lasten, så att vridning der ej kan ega rum. Denna domkraft kan tydligen anses sammansatt af två enkla ma- skiner, nemligen en hafstång, bildad af handvefaxeln med dref och vef, samt en enke] skrufdomkraft. Betecknar II handvefvens, r dref- vels och R det større kugghjulets mekaniska radier samt li skrufvens stigning, så är utvexlingen för den förstnämda maskinen ————- W"