Nordiske Villaer Og Hjem
Afbildninger Af Nordiske Arkitekters Og Andre Kunstneres Arbejder, Eksteriører, Interirører, Grundrids Og Planer

BACKEN“ BOSTAD FÖR AUG. BRUNIUS Å LIDINGÖ VILLASTAD UTANFÖR STOCKHOLM ARKITEKTERNE TENGBOM & TORULF Terrängen var ett stycke akta skogsmark i gransen af Lidingo Villastad, beväxt med granar, tallar, enar och några ännu rätt späda bestånd af björk, rönn och salg. Den erbjod svårigheter i så måtto att marken sluttade åt nordliga väderstreck, skarpast åt nordost, jämnare åt nordväst, åt hvilket håll den vackraste och vidaste utsikten erbjod sig ofver djupt inunder liggande angar och àkerfâlt. Då byggherren inte var sinnad att offra alltför mycket for utsikten, lades resolut alla egentliga boningsrum åt sol- sidan: matsalen och barnkammaren rakt i söder, sängkammaren åt oster, sällskaps- och arbetsrum åt väster. Men utsikten blef därför icke alldeles igenbommad; från en trappafsats i ofre hallen öppnade den sig genom en bred fonsterrad, och i sängkam- maren togs i samma syfte upp ett fonster åt norr, hvarjämte fonstret i hvardagsrum- met bojdes ut for att åt ena hållet fånga en glimt genom granarna af marken nedan- for och åt andra hållet draga in solen så tidigt som möjligt på middagen. Entrén till huset lades i norr men kombinerades med en for byggnadens ofriga proportioner mycket rymlig svale- eller tradgårdshall. Andamålet med denna var ganska mång- sidigt. Har var under sommaren forst och framst familjens matsal, och for detta ända- mål fick svalen direkt forbindelse med ser- veringsrummet, så att man undvek van- dringen med servis och mat genom trapp- hallen och vindfånget. Men vidare var den under varma vackra dagar hvardagsrum, arbetsrum och lekrum på en gång, hvartill kom dess egenskap af utsiktsplats, hvarifrån i synnerhet solnedgången ock kvällsskenet under de ljusa sommarnätterna framträdde på det vackraste. Trots det nordliga läget är denna svale relativt skyddad genom det låga öfverhängande taket, det massiva, kanske väl cyklopiska stenstöden, som ock- så bereda en viss grad af afskildhet åt platsen for bord och stolar; endast under vinterns nordanstormar har nederbôrden i form af ett tunnt lager sno kunnat nå fram till svalens tegelgolf. Ett väsentligt drag i byggnaden är dess i forhållande till ytan ringa hojd. For bygg- herren var det angeläget att nå så mycket golfutrymme som möjligt for de starkt be- gränsade medlen, medan en obetydlig hojd till taket ansågs önskvärd dels for den gammaldags trefnadens skull, dels för lätt- heten att bibehålla en jämn varm tempera- tur under kalla vinterdagar. Det enda un- dantaget är arbetsrummet, som har ett större kubikinnehåll genom i ryggåsform sluttande väggar och som också tages i anspråk den längsta sammanhängande tiden under da- gens lopp. Källaren ligger under kôksafdelning och matsal, således i den starka sluttningen mot nordost. Däremot ligga husets västra och sodra sidor endast med en helt låg granitfot höjda ofver marken, och intryc- ket blir åt detta håll mera intimt och min- dre kärft; på detta sätt kommer man ge- nom en trâdgàrdsdôrr i hallen och från svalen direkt ned på marken via ett gra- nitsteg utan vidlyftiga trappanordningar. Materialet är stående plank, i nedre våningen reveterad och grofputsad, i den öfre beklädd med ohyflad panel „på for- vandring“. Träpanelen är struken med en blandning af trätjära och carbolineum. Ta- ket är täckt med tegel af gammal enkel- kupig modell. Till granitgrunden och den utanför svalen lagda ytterterrassen har an- vändts sten från tomten, dels losa jord- stenar, dels sprängsten ur berget. — 59 —