Kullager
Teori Och Praktik

23 last, som tillkommer en kula på grund av radialbelastnin- gen är: och av formel XVIII framgår, att den största axialbelastnin- gen av en kula uppgår till T0=1.T; z Härvid är att märka, att den inbördes storleken av kraft- komposanterna Po och To måste vara sådana, att resultaten Lo går från beröringspunkten in mot kulans centrum. Ju mera koniskt ett lager är, ju större blir den tillåtna axialbe- lastningen i förhållande till den samtidigt tillåtna radialbelast- ningen. Sammansättas dessa till en resultant, så får denna värdet: Vid ett sådant dubbelradigt kullager, där verkligen båda kulraderna jämt delas om att upptaga det radiella trycket fås storleken av den sammansatta belastningen till (XX) där z är antalet kulor per rad. Fig. 28 visar ett kullager ”S K F” under dessa förhållanden. Vi se, att utan någon nerslitning eller glapp kan detta kullager på grund av sin konstruktion upptaga ett visst axialtryck. Genom den nedböjning av axeln, som ofta blir en följd av dennas belastning, tvin- gas den inre ringen att inställa sig i ett an- nat plan än yttre ringen. Detta åskådlig- göres i överdriven skala av fig. 29 och 30. (XIX) c) Axelns nedböjning. Fig. 28.