ForsideBøgerOm Acetylenbelysning : Populär Fremställning

Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

Forfatter: Carl v. Malmborg

År: 1899

Forlag: Nordin & Josephson

Sider: 175

UDK: 665.71

Hufvudsakligen Efter Utländska Källor

Med 88 Illustrationer

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 188 Forrige Næste
2 I praktiken torde derför de smärre apparaterna för framställning af acetylengas utfylla ett kändt behof såsom den »felande länken» mellan de stora gas- och elektricitet- verken å ena sidan och den vanliga lampan å den andra. Och helt säkert komma de att få en stor betydelse, emedan den enskilde allenast med tillhjelp af en af dessa enkla ap- parater, som kräfva föga utrymme, ringa skötsel och kunna erhållas för billigt pris, sjelf kan framställa ett präktigt be- lysningsämne. Häri ligger uppfinningens stora ekonomiska betydelse. Men det är ej nog härmed. Acetylenens framträdande kan få den allra största betydelse för just vårt land. En på elektrisk väg framkallad produkt af ingenting annat än van- lig kalksten och trä- eller stenkol, benämnd kalciumkarbid, behandlad med vatten, alstrar ncmligen acetylengasen. Eller med andra ord sagdt: råämnena till kalciumkarbiden, hvaraf acetylengasen framställes, äro naturprodukter, som mycket allmänt förekomma i naturen. Emellertid kan tillverkningen af kalciumkarbid bedrifvas rationelt och med verklig fram- gång allenast med tillhjelp af elektrokemien, som i föreva- rande fall fordrar mäktiga forsar eller vattenfall. Sådana naturkrafter kan ej hvilket land som helst prestera. Häri ligger uppfinningens stora ekonomiska betydelse för vårt land. Vid en jemförelse i detta afseende med andra kulturländer intager nemligen, som kändt är, Sverige ett framskjutet rum. Men det är ej nog med, att vi hafva dessa forsar och vat- tenfall, — dessa jättekrafter, som i årtusenden varit utan nytta för menniskan och förrunnit utan att tagas i anspråk, men numera småningom alltmer få i menniskans tjenst ut- veckla sin hittills förspilda energi — utan vi hafva ock att räkna med våra hittills nästan föraktade torfmossar, myrar och kärr, hvilka ännu upptaga en stor areal af vårt land och som ej längre få betraktas såsom onyttiga ting, då de- ras värde är högst betydligt, endast de på ett praktiskt sätt blifva omsatta till värme och elektrisk energi. Åtskilliga ämnen, såsom aluminium, kemikalier och preparater af många- handa slag, som förr kunde åstadkommas endast i mindre skala och i laboratorierna, kunna vi nu, tack vare de gjorda framstegen å det elektrolytiska området, erhålla såsom bil- liga fabriksvaror direkt från lätt tillgängliga naturalier: alu- minium ur lerjorden, klorsyradt kali från koksaltet etc., och