Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning
Forfatter: Carl v. Malmborg
År: 1899
Forlag: Nordin & Josephson
Sider: 175
UDK: 665.71
Hufvudsakligen Efter Utländska Källor
Med 88 Illustrationer
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
I 12
något förökas. När rörledningen är färdig, afprofvas den
medels en luftpump med ett tryck af en atmosfär. Att med
ett brinnande ljus söka upptäcka en läcka på en rörledning
måste absolut undvikas. Alla rörledningar inomhus skola
förläggas på lätt tillgängliga ställen.
Inom acetylenbelysningen har ett missförhållande på
ett mycket obehagligt sätt gjort sig kännbart, nemligen gas-
förlusten i rörledningarna, en företeelse, som visserligen
också uppträder hos vanliga lysgasledningar, men som isyn-
nerhet hos acetylengasen vållar svårigheter. Denna förlust
är lätt att förklara dels på grund af det ökade tryck, som
behöfves för att brännarne skola fungera riktigt, dels ock
på grund af acetylengasens större förmåga att genomtränga
alla packningar och uttorka deruti befintliga feta ämnen.
Dessa gasförluster äro ingalunda små ens vid vanlig lysgas,
ty man har beräknat, att t. ex. i Berlin 7 % gas utströmma ur
ledningarna till ingen nytta, d. v. s. lika mycket som staden
Stettins hela behof. Hos acetylengas kan man åtminstone
antaga 15 % gasförlust. Det låg derför nära till hands att
sysselsätta sig med denna fråga, och detuså mycket mera,
som af helt naturliga skäl de nuvarande slagen af pack-
ningar icke kunna hindra gasen att tränga igenom dem.
De visa nemligen samt och synnerligen den bristen att icke
kunna följa med de af temperaturens vexlingar framkallade
volymändringarna, på samma gång som acetylengasen ge-
nom att uttorka packningen åstadkommer minskning af dess
volym.
Den enda riktiga metoden synes bestå deruti, att man
söker åstadkonjma automatisk tätning på kemisk väg. Tät-
ningsmaterialet, t. ex. tjärad dref, impregneras med ämnen,
som reagera mot gasens beståndsdelar på sådant sätt, att
de framkalla ökning i volymen och följaktligen i vikten hos
materialet, så att möjligen befintliga otätheter fyllas. Dessa
ämnen reagera mot de föroreningar, som alltid uppträda
både«i lysgas och i acetylengas, nemligen svafvelväten och
ammoniak; för att uppnå en hastig verkan kan ledningen
eventuelt före begagnandet fyllas och utsättas för högre
tryck under någon tid.
Om man för impregnering af det tjärade drefvet an-
vänder t. ex. jernklorid löst i alkohol, sa uppstår svafvel-
jern och salmiak, hvilka hafva ungefär dubbel vikt mot den
använda jernkloriden med motsvarande ökning af volymen.