Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

IIS Acetylengasen innehåller kol i mycket stora mängder, hvarför man måste tillse, att de många små kolpartiklarne komma i beröring med så stor qvantitet luft, att de full- ständigt förbrännas i lågan. En annan mycket kolrik gas, fettgasen, har redan länge användts till belysning t. ex. af jernvägsvagnar — inom landet å Vestkustbananan m. fl. enskilda banor — hvarvid isynnerhet de med ett eller två hål försedda brännarne af täljsten med mycket fin diameter (bråkdelen af en mm) visat sig förträffligt motsvara ändamålet. Den tanken låg derför nära till hands, att använda dylika brännare (Figg. 62 —63) äfven för acétylengasbelysningen. Och detta förslag har också lemnat goda resultat. Den trånga mynningen låter gasen utströmma i en mycket fin stråle eller i form af ett fint band, så att gasen erbjuder en stor beröringsyta för luften och äfven så att denna senare kan tränga tillräckligt djupt in i lågans inre. Alla slags brukliga lysgasbrännare kunna omändras till acetylengasbrännare, om man blott gör deras mynning trängre. Isynnerhet har man förfarit på detta sätt med den s. k. manchesterbrännaren. Vid denna brännare strömmar gasen ut ur två öppningar, som stå ungefär vinkelrätt mot hvarandra; de båda gasströmmarna träffas och förenas i en vertikal, platt låga, jemförlig med lågan i vanliga gasbrän- nare. Den principiella skillnaden mellan de båda senare slagen af brännare ligger i det förhållandet, att den brin- nande gasen i den förra vid sitt utträde ur brännaren kom- mer i beröring med en större mängd luft vid manchester- brännaren än vid den vanliga lysgasbrännaren. Man använder äfven andra former af brännare, som alla äro så konstruerade, att de låta acetylengasen vid dess utträde ur öppningen komma i beröring med en större mängd luft. För att med större säkerhet kunna tillföra lågan den för förbränningen nödvändiga mängden luft och för att undvika de olägenheter, som blifva en följd af mynningens ringa diameter, blandar man ofta gasen, enligt samma prin- cip som i Bunsens brännare, redan före bränningen med atmosfärisk luft, hvilket sker i sjelfva brännaren genom att medels nedåt riktade sidokanaler förbinda utströmningska- nalen med den yttre luften. (Figg. 64—70). Acetylengasen suger vid sin gång genom brännaren luften ut ur dessa