Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

HISTORIK. Man torde ännu minnas det uppseende, som den i bör- jan af 1895 från Amerika ingående underrättelsen väckte, att vid ett experiment i en elektrisk ugn ett ämne hän- delsevis blifvit upptäckt, som vid blandning med vatten ut- vecklade i stor myckenhet en brännbar gas, och att man genom lämpliga anordningar kunde få denna gas att brinna med en låga, hvilkcns bländande hvita sken och oerhörda lyskraft vida öfverträfifade alla hittills kända belysningsme- del. Denna gas var acetylen, och det i den elektriska ug- nen framstälda ämnet var kalciumkarbid. I pressen förkunnades genast med pukor och trumpe- ter, att en ny tid inträdt i belysningsindustrien och att dess förbindelse med elektriciteten, den moderna industriens mäk- tigaste häfstång, icke blott gaf den en fullt modern prägel, utan äfvcn lofvade den att erhålla samma jättestora utveck- ling, som elektrotekniken tagit. Sedan förhållandena blifvit närmare undersökta, lugna- des sinnena småningom. Vetenskapsmän påvisade, att man redan länge känt och studerat både acetylen och kalcium- karbid, och att äfven en framstående fransk forskare, M. Henri Moissan, strax före eller åtminstone samtidigt med amerikanaren Thomas L. Willson, lyckats att i den elek- triska ugnen framställa acetylen. Detta var 1893—94. Industriens män, som föga intresserade sig för denna tvist mellan de lärde, kastade sig med största ifver öfver detta ämne, som var helt och hållet nytt för dem, och be- mödade sig att på teknisk väg utveckla det nya belysnings-