Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

153 från fabriken levereradt originalkärl, och detta förråd skall dessutom förvaras i ett kärl, som är försedt med lufttätt slutande lock.» Stor- leken af kärlet, om det får innehålla 25, 50 eller 100 kg kalcium- karbid, öfverlemnas härigenom helt åt fabrikerna att bestämma, huf- vudsaken är blott, att det icke får finnas större lager af kalciumkar- bid inom apparatrummet, än som motsvaras af karbidfabrikens origi- nalkärl. Äfven om intet annat vore att invända häremot, behöfver dock denna bestämmelse noggrannare preciseras. Den svenska tarifföreningen säger härom i § 9: »Karbiden skall förvaras i täta, starka jernkärl med öfverfallande, eller eljes af Tariff- föreningen godkända, tätt slutande lock eller i fullständigt metall- fodrade och tillödda stadiga packlårar. Sådana kärl skola utvändigt betecknas med ordet »Karbid» samt med något uttryck, som upplyser allmänheten om den cldfara, som uppstår, om innehållet utsättes för väta». Häremot torde intet kunna invändas, dock torde fortsättningen tarfva en förändring. Den lyder sålunda: »I den byggnad eller lokal, der gasverket är uppstäldt, får, förutom det i gasverket befintliga för- rådet, på en gång förvaras högst den qvantitet karbid, som är med- gifven för gasverkets fulla laddning». Med andra ord, i apparatrum- met får finnas så mycket karbid, som 1) får rum inom utvecklaren och 2) behöfves för en ny laddning. Då är väl ändå Bayrische Hypotheken- und Wechselbanks föreskrift lämpligare. Men utom det, att denna svenska föreskrift förorsakar många obehag för försäkrings- tagaren, innebär den en ökad fara för bolagen, såsom jag skall visa med ledning af de amerikanska bestämmelserna. De senare säga uttryckligen: «Förvaring af karbid å något annat ställe än i apparathuset är absolut förbjudet.» Jag tror, att det är af välgrundade skäl, som det new-yorkska bolaget utfärdat denna föreskrift, ty Fmotsats till de tyska och svenska bolagen tyckas amerikanarne vilja lokalisera och äfven centralisera den första faran, den som skulle kunna uppstå genom kalciumkarbi- dens förvaringssätt. Äfven om man ville antaga, att karbid vore ett eldfarligt ämne, så skall naturligtvis faran icke kunna minskas der- igenom, att man förvarar den å två eller flera ställen. Ehuru vi kunna hysa den öfvertygelsen, att karbiden icke är något eldfarligt, utan till och med ett eldfast ämne, så skulle jag dock icke vilja an- sluta mig till den svenska och ej heller den amerikanska förskriften. Den svenska bestämmelsen bereder åt försäkringstagaren alltför många obehag utan att tillika minska möjligheten af fara, och den ameri- kanska gör det rent af omöjligt för en större anläggning att uppehålla en ordnad drift. Vi behöfva blott tänka på någon större fabrik, som dagligen förbrukar stora mängder karbid, och skola lätt förstå, hur stor dess apparatbyggnad måste vara för att kunna magasinera be- hofvet af karbid blott för en enda vecka, ty magasinerig af karbid i i andra rum än i apparatbyggnaden är ju absolut förbjuden. Vi tro derför, att den tyska bestämmelsen, att karbid i lämpliga qvantiter får förvaras icke blott i apparatbyggnaden utan ock i hvilket annat torrt rum som helst, utan tvekan bör kunna accepteras af de utländska bolagen. Hvad angår den högsta tillåtna mängd af den karbid, som för- brukaren eger rättighet att maganisera, tror jag, att någon speciell inskränkning icke behöfves, utan regleras detta af sig sjelf. Redan af