Om Acetylenbelysning
Populär Fremställning

20 vagnen, hvarigenom, utom de redan nämnda fördelarne, äfven uppnäs den, att de uppstående gaserna lätt bortledas. Ug- nens beskickning fortsättas flera timmar ä rad. Om den med kolens reglerande sysselsatte arbetaren märker, att den elektriska strömmens voltantal minskas, så lyfter han kolet; är strömmen af bruten, så släpper han hastigt ned kolet. Efter slutad procedur låter man ugnen atkylas under 2—3 timmar, innan den tömmes. Karbidblocket blir omkring 76 cm högt och har konisk form med största bredden nedtill; det utfyller icke hela degeln. Mellanrummet mellan blocket och vagnens sidoväggar är fyldt af kalk och koks, som båda äro dåliga värmeledare och derigenom skydda väggarne mot värmen från ljusbågen. Sedan man aflägsnat denna endast löst sittande mantel, qvarstannar å karbidblocket ett tunt lager af kol, koks och mindre väl utvecklad kalciumkarbid, hvilken beläggning är något tjockare vid öfre delen af blocket än vid den nedre. Enär detta lager alstrar blott föga acetylen, nämligen 31 — 124 1 per kg, så får denna materia genomgå en ny smält- ningsprocedur. Ifall blandningen är riktigt verkstäld, sä bör denna beläggning icke vara tyngre än 13,,.—18 kg hos ett karbidblock om 135 —180 kg vikt. Karbiden är kristallinisk, i öfre delen af blocket äro kristallerna väl utbildade och karbiden är der ofta renare än i den undre delen. Kristallisationen blir mera fullkomlig, om man tillsätter ett öfverskott af kol och arbetar med en ström med svag spänning samt later den framstälda karbiden långsamt afkylas. Karbid af medelgod qvalitet med omkring 310 1 gas per kg har oftast en rödaktig färg, isynnerhet om tillverk- ningen skett under hög spänning. Kalciumkarbid af under- haltig qvalitet är svartgrå och visar spår af grafit. Man har funnit, att den mest lönande tillverkningen är den, dä karbiden kommer attlemna 310 1 gas per kg. Koksen mäste krossas i små bitar eller helst förmalas till pulver. Kalken behöfver icke vara så fint fördelad; dock är att märka, att karbiden blir mindre god, om kalken varit allt för groft krossad. Osläckt, väl krossad kalk är att föredraga framför släckt kalk. Kalken och kolet mäste blandas sä intimt med hvaran- dra som möjligt. Den icke sönderdelade massa, som om-