Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

96 Fig. 160. Sparrhorn. smideshammare vanligen killormigl tillspetsad, ined avrun- dade kanter, sålunda, att kammens breddriktning står vin- kelrätt mot skaftets längdriktning. Hammarhuvudet är på mitten genomborrat av ett avlångt hål (ögat), vari ändan av skaftet instickes och fastgöres med en inslagen kil. K r y s s- h a m mare kallas en hammare, vars kam är parallel med skaftet. 176. Staden göras av smidesjärn eller av stål. I det förra fallet göres städryggen av stål och svetsas sedan ihop med städblocket, Stålstäden äro vanligen gjutna. Städets tyngd beror av hammarens storlek; vanliga smidesstäd (fig. 159) väga 200—300 kg, eller m. a. o. c:a 30 gånger mera än släggan. Städ- ryggen eller -planet har vanligen formen av en rektangel, dess ena ända är för- längd till ett spetsigt, koniskt horn (s. k. sparre) med cirkelrunt tvärsnitt. Över detta kan man lätt böja stänger m. m. Ibland är även den andra ändan av stä- det formad till ett horn med kvadra- tiskt tvärsnitt. I ändan av städet fin- nas vanligen ännu tvenne hål, det ena fyrkantigt, det andra runt, Städet vilar på en träkubb, å vars mitt en järnten fastjiålla detsamma. — Det i fig. 160 ett s. k. s p a r r h o r n — begagnas är inslagen för att avbildade städet — huvudsakligast vi cl böjningsarbeten. De vanligaste tängerna äro redan förut beskrivna, i sam- band med gripverktygen (se § 34). 177. Utom redan nämnda smidesverktyg behövas vid smidning ännu en hel mängd indirekta redskap, mel- lanstycken, t. ex. för jämnandet av smidda ytor, avskiljandet av delar , kapning, hålslagning o. s. v. Ofta skall arbetsstyc- ket erhålla en form, som icke kan åstadkommas med tillhjälp av vanliga hammare. Då användas olika, arbetsstyekets form motsvarande mellanstycken, s ä n k h a m m a r e (schell- liammare). Vanligen bestå dessa av två delar, sänkham- m ar e n och det motsvarande s ä n k e t (sänkstädét), vilka vardera äro försedda med en fördjupning, motsvarande ar-