Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

98 saxar, bordsknivar, gafflar, skedar, t. o. m. yxbett, dragkro- kar o. s. v. Även vingskruvar smidas med tillhjälp av sän- ken (fig. 163). Det mellan städet och hammaren utprässade överflödiga materialet avlägsnas med tillhjälp av en hand- mejsel eller avslipas med en smärgelslipsten. — För att undgå användandet av ett större antal sänken, förenas dessa i ett gemensamt sänke av gjutjärn (sänkplatta fig. 164), som dessutom förses med liål av olika form. 3. De vanligaste vid smidning förekommande arbetsmetoderna och härvid behövliga hjälpredskap. 178. Slukning. Om ett kort järnstycke skall göras tjockare antingen i ena ändan eller mittpå, upphettas det och järnet ställes upprätt på städet samt stukas med tillhjälp av en hammare (fig. 165). Ett långt före- mål, som ej kan stukas på detta sätt, måste slås med ändan mot stä- det eller mo t något annat tungt före- mål (fig. 166). 179. Sträckning. Arbets- Fig. 165 och 166. Stukning. stycket upphettas och lägges på stä- det, varpå det bearbetas med slägghammaren såsom fig. 167 visar; vanligen begagnas dock såsom mellanverktyg en sär- skild sträckhammare, på vilken man slår med slägga ifrågavarande stället Fig. 167 och 168. Sträckning. (fig. 168). Den uppkomna ojämna ytan jämnas först med en vanlig hammare, varpå den ytterligare slätas med tillhjälp av en, om en sätthammare (§ 183) påminnande s. k. slät- hammare.