Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

100 tan, eller också begagnas en särskild underlagsring. Hål- liammaren placeras därefter ovanför hålet och indrives med en hammare. I grövre föremål inslås hålhammaren först från ena sidan nästan igenom, varpå föremålet vän- des, och hålhammaren drives helt igenom från motsatta sidan (fig. 173). Hålet kan efteråt utvidgas och formas genom att driva igenom detsamma en något grövre, mot vardera ändan avsmalnande d o r n (stamp). 183. Sätthammare (källiammare, planhammare) användas, ifall slaget skall träffa ett bestämt ställe, såsom t. ex. då arbetsstycket skall förses med en ansats (fig- 174). 184. Spikplattor (fig. 175) använ- das vid smidning av spik eller nitar. De äro försedda med runda ocli fyrkantiga hål för Fig. 174. Sätthammare. spikar och nitar av olika grovlek. En järnstång utsmides i ena ändan, till den tjocklek, som nitskaftet eller spiken skall erhålla, varpå den utsmidda delen jämte en del av den tjockare stången avkapas, skaftet instickes i motsvarande hål i spik- plattan och huvudet utsmides med några hammarslag. Nithuvudet slätas slutligen med lämpliga schellhammare. Fig. 175. Smidning av spik. 4. Ånghammare. 185. Vid smidning av större föremål äro vanliga hand- hammare icke nog kraftiga för att tillräckligt snabbt åstad- komma den önskade formförändringen, varför man är tvun- gen att härvid använda mekaniska (maskin-) hammare, som hava tillräcklig slagkraft för att verka på de inre delarna även av större föremål. Av mekaniska hammare har ånghamma- ren fått den mest vidsträckta användning, enär den framom andra mekaniska hammare erbjuder många fördelar, näm- ligen: stort slagantal, slagkraftens reglerbarhet efter behov från noll till maximum, vidare möjligheten att, till följd av den stora fallhöjden samt med tillhjälp av den lättskötta