Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
119 wolfram, molybdän m. m., vilka tillsatser dessutom förläna stålet den egenskapen, att det icke behöver särskilt härdas, enär det redan av naturen är tillräckligt hårt och ej förlorar denna hårdhet ens vid rödglöd. På grund av dessa sina egen- skaper tillåta av snabbstål gj orda verktyg en större skärhastig- het än verktyg, gjorda av vanligt k o 1 s t å 1. Därav namnet snabbstål. Ett slag av snabbstål innehåller 8—9 % wolfram, 1,5 % kol; ett annat slag 12 % wolfram, 3 % krom, 1 % molybdän, 0,5 % kol. Amerikanaren Taylor, som först upp- fann snabbstålet, använder 9 % wolfram, 3 % krom, 0,17 % mangan, 0,2 % silicium och 1 % kol. Snabbstålet kallas även 1 u f t s t å 1, enär detsamma härdas redan i luften. (Kolstå- let kallas då v a 11 en st ål). Ibland fordras, att stålet skall vara tillräckligt hårt, men samtidigt så mjukt, att det icke brister, eller, såsom fallet är t. ex. med stål för trähyvlar, att endast den skärande kan- ten är av hårt, det övriga av mjukare stål. Stålen för trä- hyvlar framställas även vanligen sålunda, att smid järnsplåt och stålplåt valsas ihop. Vid slipningen kommer stålplåten på den sida, där den skärande kanten ligger, den mjuka järnr delen är åter lätt att bortslip a, så att även slipningen är lät- tare. Och om det snabbt roterande stålet vid en träbearbet- ningsmaskin skulle brytas, så brister ej ett bett, gjort av dylikt sammansatt (kompound) stål, i bitar, vilka då de slungas ut ur maskinen, lätt kunna förorsaka olyckshändelser. 215. Vid framställning av skärande verktyg böra några viktiga omständigheter tagas i betrak- tande. Av stålstången avkapas med såg, för att sprickor icke skola uppstå i materialet, en bit av lämplig längd. Upp- hettningen företages helst med träkol, som bör användas i riklig mängd, så att luften ej kommer åt att oxidera det glö- dande stålet. Stenkol och koks innehålla för stålet skadliga ämnen, såsom t. ex. svavel, som absorberas av stålet och för- sämrar detta. Stålet bör smidas vid rödglöd, enär det vid högre temperatur lätt »brinner». Smidandet åter bör utföras snabbt, säkert och ändamålsenligt. Stål, i synnerhet hår- dare sorter, får aldrig stukas, enär det därigenom lätt får sprickor. Om stålstången slagit sig eller krökts, får den icke uträtas i kallt tillstånd, utan endast vid mörk rödglöd; efter