Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
119
wolfram, molybdän m. m., vilka tillsatser dessutom förläna
stålet den egenskapen, att det icke behöver särskilt härdas,
enär det redan av naturen är tillräckligt hårt och ej förlorar
denna hårdhet ens vid rödglöd. På grund av dessa sina egen-
skaper tillåta av snabbstål gj orda verktyg en större skärhastig-
het än verktyg, gjorda av vanligt k o 1 s t å 1. Därav namnet
snabbstål. Ett slag av snabbstål innehåller 8—9 % wolfram,
1,5 % kol; ett annat slag 12 % wolfram, 3 % krom, 1 %
molybdän, 0,5 % kol. Amerikanaren Taylor, som först upp-
fann snabbstålet, använder 9 % wolfram, 3 % krom, 0,17 %
mangan, 0,2 % silicium och 1 % kol. Snabbstålet kallas även
1 u f t s t å 1, enär detsamma härdas redan i luften. (Kolstå-
let kallas då v a 11 en st ål).
Ibland fordras, att stålet skall vara tillräckligt hårt, men
samtidigt så mjukt, att det icke brister, eller, såsom fallet är
t. ex. med stål för trähyvlar, att endast den skärande kan-
ten är av hårt, det övriga av mjukare stål. Stålen för trä-
hyvlar framställas även vanligen sålunda, att smid järnsplåt
och stålplåt valsas ihop. Vid slipningen kommer stålplåten
på den sida, där den skärande kanten ligger, den mjuka järnr
delen är åter lätt att bortslip a, så att även slipningen är lät-
tare. Och om det snabbt roterande stålet vid en träbearbet-
ningsmaskin skulle brytas, så brister ej ett bett, gjort av dylikt
sammansatt (kompound) stål, i bitar, vilka då de slungas ut
ur maskinen, lätt kunna förorsaka olyckshändelser.
215. Vid framställning av skärande
verktyg böra några viktiga omständigheter tagas i betrak-
tande. Av stålstången avkapas med såg, för att sprickor icke
skola uppstå i materialet, en bit av lämplig längd. Upp-
hettningen företages helst med träkol, som bör användas i
riklig mängd, så att luften ej kommer åt att oxidera det glö-
dande stålet. Stenkol och koks innehålla för stålet skadliga
ämnen, såsom t. ex. svavel, som absorberas av stålet och för-
sämrar detta. Stålet bör smidas vid rödglöd, enär det vid
högre temperatur lätt »brinner». Smidandet åter bör utföras
snabbt, säkert och ändamålsenligt. Stål, i synnerhet hår-
dare sorter, får aldrig stukas, enär det därigenom lätt får
sprickor. Om stålstången slagit sig eller krökts, får den icke
uträtas i kallt tillstånd, utan endast vid mörk rödglöd; efter