Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
192
verk Ly gen. Dessa spår måste genom polering avlägsnas, och
kan detta avlägsnande ske på tre olika sätt: 1) genom bort-
slipning, 2) genom att intrycka ojämnheterna eller 3) genom
att utfylla fördjupningarna med något ämne.
301. Polering genom s 1 i p n i n g. Härvid
begagnas samma ämnen som vid vanlig slipning, men mera
finmalna (§ 262). Först begagnas grövre pulver, därpå allt
finare. D e vanligaste polermedlen äro s m ä rg el- och k a r-
borund ii mpulver, vilka användas antingen såsom
sådana eller också fästa på tyg eller läder. Vid polering av
finare föremål begagnas även p u 1 v e r i s e r a d p i m-
s t e n. Ännu kan man härtill använda pulver iserad
slipsten, smid esslag g, pulveriserat glas
m. m. Sällan användes polerpulvret såsom torrt, utan blandas
det med olja, vatten eller sprit till en tjock gröt eller pasta,
som utbredes i ett tunt
Fig. 316. Polerklove.
skikt på en bit läder, filt
eller tyg, varmed man se-
dan för hand gnider arbets-
styckets yta. Om detta
är runt, så att det kan
poleras i svarv, begagnas
en polerklove av trä (fig. 316), vari det roterande före-
målet inklämmes; öppningarna i klykan äro beklädda med
filt, vilken beströs med smärgel, som härvid vanligen kommer
till användning. — Även kan man använda en p o 1 e r-
p i n n e av något mjukt träslag, vid vilket polermedlet lätt
fäster; med denna pinne gnider man därpå den för polering
avsedda ytan; ändan av polerpinnen överdrages med läder
eller filt, för att polermedlet bättre skall fastna på densamma.
— Dessa ovannämnda polermedel äro dock som pulverise-
rade så grova, att metallens yta ej med dem kan poleras till
tillräckligt glänsande. Den slutliga, s. k. högglansen åstad-
kommes antingen med s. k. w i e n e r k a 1 k, en fin, bränd,
men osläckt kalksort, tenn ask a, krita, krokus
(järnoxid), eller s. k. trip el (en jordart, som er-
hålles nära staden Tripolis), eller med tillhjälp av andra
tillräckligt finpulveriserade ämnen (§ 399); dessa ämnen
begagnas utbredda på läder eller filt. Wienerkalk användes,