Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
192 verk Ly gen. Dessa spår måste genom polering avlägsnas, och kan detta avlägsnande ske på tre olika sätt: 1) genom bort- slipning, 2) genom att intrycka ojämnheterna eller 3) genom att utfylla fördjupningarna med något ämne. 301. Polering genom s 1 i p n i n g. Härvid begagnas samma ämnen som vid vanlig slipning, men mera finmalna (§ 262). Först begagnas grövre pulver, därpå allt finare. D e vanligaste polermedlen äro s m ä rg el- och k a r- borund ii mpulver, vilka användas antingen såsom sådana eller också fästa på tyg eller läder. Vid polering av finare föremål begagnas även p u 1 v e r i s e r a d p i m- s t e n. Ännu kan man härtill använda pulver iserad slipsten, smid esslag g, pulveriserat glas m. m. Sällan användes polerpulvret såsom torrt, utan blandas det med olja, vatten eller sprit till en tjock gröt eller pasta, som utbredes i ett tunt Fig. 316. Polerklove. skikt på en bit läder, filt eller tyg, varmed man se- dan för hand gnider arbets- styckets yta. Om detta är runt, så att det kan poleras i svarv, begagnas en polerklove av trä (fig. 316), vari det roterande före- målet inklämmes; öppningarna i klykan äro beklädda med filt, vilken beströs med smärgel, som härvid vanligen kommer till användning. — Även kan man använda en p o 1 e r- p i n n e av något mjukt träslag, vid vilket polermedlet lätt fäster; med denna pinne gnider man därpå den för polering avsedda ytan; ändan av polerpinnen överdrages med läder eller filt, för att polermedlet bättre skall fastna på densamma. — Dessa ovannämnda polermedel äro dock som pulverise- rade så grova, att metallens yta ej med dem kan poleras till tillräckligt glänsande. Den slutliga, s. k. högglansen åstad- kommes antingen med s. k. w i e n e r k a 1 k, en fin, bränd, men osläckt kalksort, tenn ask a, krita, krokus (järnoxid), eller s. k. trip el (en jordart, som er- hålles nära staden Tripolis), eller med tillhjälp av andra tillräckligt finpulveriserade ämnen (§ 399); dessa ämnen begagnas utbredda på läder eller filt. Wienerkalk användes,