Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
196 250'gr. sprit, 2,250 gr. järnklorid, 500 gr. kopparsulfat och 125 gr. kvicksilverklorid; därpå utsättas de under en timmes tid för ånga och under en kvart timme för torr hetta, varef- ter de kokas i vatten en kvart timme; sedan de torkat, gni- das de med stålborstar, varvid den lösa fällningen bortskra- pas; sålunda behandlas pjeserna fyra gånger; till sist bestry- kas de med oliv- eller bomolja, varvid ytan blir glänsande. På detta sätt åstadkommes t. ex. den vackra blå färgen på bösspipor. 3. Emaljering, förtenning och galvanisering. 309. Emalj är en glasmassa med lägre smältpunkt än ämnets, som därmed skall överdragas, så att densamma, utbredd på föremålets yta och upphettad till smältning, fäs- ter sig vid ytan. Emaljen hårdnar vid avkylningen. — Ursprungligen användes emalj huvudsakligast för dekora- tionsändamål; numera begagnas den till att överdraga kok- och husgerådssaker m. m. dyl. av smides- eller gjutjärn. Emalj, avsedd för emaljering av kärl, bör motstå syror och temperaturväxlingar samt mindre stötar; dessutom får den ej vara skadlig för hälsan. — Emaljens huvudbeståndsdel är kiselsyra (kvarts) och alkalier (basiska ämnen), samt dess- utom ämnen, som göra den mera hållbar, glänsande, lätt- smält ävensom minska dess utvidgning. Borsyra sänker emaljens smältpunkt, så även blyoxid. Tennoxid förlänar emaljen en vit färg. Såsom färgämnen användas metalloxi- der, t. ex. vid blåfärgning koboltoxid. Beståndsdelarna smältas först i en degel, försedd med ett hål i bottnen, vari- genom den smälta massan rinner ned i ett därunder lagt vat- tenkärl; då den kommér i beröring med vattnet, spricker den i bitar, vilka därpå finstötas; det för emaljering avsedda föremålet rengöres med syra samt överdrages med en deg, som erhållits genom att utröra emalj pulver med vatten; upphettningen sker därpå i en muffelugn ungefär till vit- glöd. — För att emaljen, utan att spricka, skall motstå jär- nets utvidgning och krympning vid temperaturväxlingar, emaljeras föremål av järn i tvenne omgångar, vardera gån- gen med vid olika temperatur smältande emalj. Det första skiktet — grundemaljen — vartill användes mera