Mekanisk Teknologi
För Industriskolor
Forfatter: Paavo Pero
År: 1920
Forlag: Björck & Börjeson
Sted: Stocholm
Udgave: 2
Sider: 512
UDK: 621.9 (022)
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
196
250'gr. sprit, 2,250 gr. järnklorid, 500 gr. kopparsulfat och
125 gr. kvicksilverklorid; därpå utsättas de under en timmes
tid för ånga och under en kvart timme för torr hetta, varef-
ter de kokas i vatten en kvart timme; sedan de torkat, gni-
das de med stålborstar, varvid den lösa fällningen bortskra-
pas; sålunda behandlas pjeserna fyra gånger; till sist bestry-
kas de med oliv- eller bomolja, varvid ytan blir glänsande.
På detta sätt åstadkommes t. ex. den vackra blå färgen på
bösspipor.
3. Emaljering, förtenning och galvanisering.
309. Emalj är en glasmassa med lägre smältpunkt
än ämnets, som därmed skall överdragas, så att densamma,
utbredd på föremålets yta och upphettad till smältning, fäs-
ter sig vid ytan. Emaljen hårdnar vid avkylningen. —
Ursprungligen användes emalj huvudsakligast för dekora-
tionsändamål; numera begagnas den till att överdraga kok-
och husgerådssaker m. m. dyl. av smides- eller gjutjärn.
Emalj, avsedd för emaljering av kärl, bör motstå syror och
temperaturväxlingar samt mindre stötar; dessutom får den
ej vara skadlig för hälsan. — Emaljens huvudbeståndsdel
är kiselsyra (kvarts) och alkalier (basiska ämnen), samt dess-
utom ämnen, som göra den mera hållbar, glänsande, lätt-
smält ävensom minska dess utvidgning. Borsyra sänker
emaljens smältpunkt, så även blyoxid. Tennoxid förlänar
emaljen en vit färg. Såsom färgämnen användas metalloxi-
der, t. ex. vid blåfärgning koboltoxid. Beståndsdelarna
smältas först i en degel, försedd med ett hål i bottnen, vari-
genom den smälta massan rinner ned i ett därunder lagt vat-
tenkärl; då den kommér i beröring med vattnet, spricker
den i bitar, vilka därpå finstötas; det för emaljering avsedda
föremålet rengöres med syra samt överdrages med en deg,
som erhållits genom att utröra emalj pulver med vatten;
upphettningen sker därpå i en muffelugn ungefär till vit-
glöd. — För att emaljen, utan att spricka, skall motstå jär-
nets utvidgning och krympning vid temperaturväxlingar,
emaljeras föremål av järn i tvenne omgångar, vardera gån-
gen med vid olika temperatur smältande emalj. Det första
skiktet — grundemaljen — vartill användes mera