Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

224 348. I en vanlig Bessemer-konvertor kan tarskning av fosfor- och svavelhalligt järn ej företagas, enär både svavlet och fosforn kvarbliva i järnet. Ugnen är nämligen invän- digt beklädd med kvarts-(kisel-)haltiga ämnen, varav föl- jer, att den i tackjärnet ingående fosforn ej avgår, utan blir kvar i järnet. Denna olägenhet avhjälpte engelsmännen Thomas och Gilchrist genom en uppfinning, som de gjorde år 1878. De använde såsom inre beklädnad i Bessemer-kon- vertorn den med kalksten besläktade dolomiten, som i sig upptager fosforn och svavlet ur järnet. Genom denna, den s. k. Thomas-färskningsmetoden, kan man nu framställa användbart smidbart järn även av tackjärn, som framställts ur fosfor- och svavelhaltiga malmer (och innehåller över 0,1 % fosfor). Thomas-metoden kallas även den b a s i s k a färsk- ningsmetoden, enär konvertorns inre beklädnad härvid inne- håller basiska ämnen, med vilka fosforn just ingår förening1). — Thomas-färskningen försiggår huvudsakligast på samma sätt som Bessemer-färskningen. Det härvid använda tack- järnet innehåller vanligen 3—4 % kol, 1—2 % mangan, 0,2—- 0,5 % kisel och 2—3 % fosfor. Kiselhal ten får ej i detta fall vara hög: slaggen blir nämligen härigenom lätt »sur», så att färskningen misslyckas, enär fosforn ej avgår ur järnet. Fos- forhalten bör däremot vara hög, enär fosforn, då den för- brännes, i detta fall alstrar den nödiga värmemängden. Innan det smälta järnet ingjutes i konvertorn, insattes i denna bränd kalk. Den för beklädnaden avsedda dolomiten brännes, males och blandas med tjära. Av blandningen prässas tegel under ett tryck av 300—400 atm. 349. Ur Bessemer- och Thomas-konvertorn uttappas det smälta järnet i stora gjutskänkar, varifrån det därpå gjutes i kokiller av gjutjärn till fyrkantiga block. För att underlätta gjutningen äro kokillerna insatta i en grop. Både botten- plattan ocli själva kokillen bestrykas invändigt med parting- vätska, en blandning av grafitpulver, vatten m. m., som hind- rar järnet från att häf ta vid kokillen. Då kokillen blivit fylld, x) Den brända beklädnadsmassan, som alltså innehåller fosfor- och svavelföreningar, males och säljes såsom gödningsämne (Thomasslagg eller -fosfat).