Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

243 å dess yta om isblommor påminnande figurer. Då man gnider tenn mellan fingrarna, kan en egendomlig lukt iakttagas. I köld förvandlas en del tennsorter småningom till grått mjöl (tennpesten); orsaken härtill ännu outredd. — Tennets speci- fika vikt är 7,2—7,3. Dess smältpunkt ligger lågt, näml. vid 230° C. Det kokar vid 1700° C. Tenn är ganska mjukt, mjukare än guld, men hårdare än bly. Det är i hög grad tänjbart och kan utvalsas till tunna blad (stanniol) med en tjocklek av blott 0,008—0,2 mm. Tennet kan bäst uttänjas vid en tem- peratur av 100° C. och kan då utdragas till fin tråd. Vid 200° är det sprött, så att det, om det utsattes för slag, smulas sönder till grova korn. Sålunda kunna stora tenntackor sönderkrossas. Tenn är jämförelsevis lätt att gjuta, och dess gjutbarhet ökas genom tillsats av bly, vilket samtidigt ökar dess hårdhet och hållfasthet. Tenn motstår väl inver- kan av luft och fukt samt svaga alkaliska och sura vätskor. Det löses däremot lätt i kungsvatten, (en blandning av salt- syra och salpetersyra) i varm, koncentrerad saltsyra och svavelsyra samt vid kokning i alkalier. I smält tillstånd överdrages dess yta snart med tennaska (oxid). 393. Tennets användning. På grund av sina goda egenskaper användes tennet, trots dess höga pris, till flere ändamål: till hushållskärl och husgerådssaker, olika kemiska apparater, destilleringsapparater, leksaker, tenn- folium för inpackning av te, tvål m. m., till förtenning av koppar- och järnkärl, till speglar, legeringar, orgelpipor in. m. Ännu användes det till prydnader, t. ex. till s. k. Fahlun- diamanter (tennbriljahter), vilka framställas sålunda, att en slipad, med figurer försedd glasbit doppas i smält tenn, varvid ett tunnt tennskikt fastnar på glaset. Den sida av tennet, som därvid legat mot glaset, blir starkt glänsande och glittrande, som om den vore slipad. 394. I handeln förekommer tennet i form av tackor, stänger, plåt och granal. Tennet benämnes vanligen efter fyndorten, t. ex. Bangka-, Billiton-, Malakkatenn. Det re- naste tennet erhålles från de asiatiska länderna. De vanli- gaste i tennet förekommande biämnena äro arsenik, antimon, bly, koppar, wismut och järn. Engelskt tenn innehåller 99,77 % tenn, 0,2 % koppar, något järn och andra ämnen.