Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

245 6. Aluminium. 398. A 1 u m i n i e t s egenskaper. Aluminium är en nästan silvervit, vackert glänsande metall. Dess specifika vikt är ringa: för gjutet aluminium 2,56 och för valsat 2,75. Smältpunkten ligger vid 625° C. Kz = 2300—2700 som utval- sat i kallt tillstånd och oglödgat, som glödgat: Kz^SOO—-1000. Gjutet aluminium är grovkornigt, valsat aluminium finkor- nigt med en silkesglänsande brottyta. Aluminium är näs- tan lika hårt som zink, som glödgat däremot mjukare än denna. Dess tänjbarhet är nästan lika stor som silvrets. Det kan smidas och valsas samt även, i likhet med silver och guld, utdragas till fin tråd och utvalsas till tunna blad. Det är bäst tänjbart vid en temperatur av 100—150° C. I luft överdrages aluminium med ett tunt, skyddande oxidskikt. Aluminium löser sig ej i salpetersyra, men lätt i saltsyra och även i utspädd svavelsyra samt i lut. Även är det, ehuru i mindre grad, lösligt i kokande vatten. Dess salter äro ej skadliga tor hälsan. Det är en god ledare av elektricitet. 399. Aluminiets användning. På grund av sin lätthet och sina övriga goda egenskaper har aluminium vunnit en vidsträckt användning till förnödenhetsartiklar, ske- dar, kokkärl, prydnader, kikarrör, vågarmar och -koppar, sextanter, vetenskapliga mätinstrument, sabelbaljor, tunna blad för prydnadsarbeten, hårnålar, nycklar, mynt, dryckes- kärl, elektriska ledningar samt legeringar. Även användes det vid järngjuterier som tillsats till järnet, för att göra detta mera lättflytande och biåsfritt. — Vid framställning av aluminium är en hög temperatur nödvändig; samma höga temperatur kunna vi åter alstra genom att förbränna alu- minium, d. v. s. genom att låta det åter ingå förening med syre. Enligt denna metod användes även aluminium som värmekälla (Aluminothermie) sålunda, att en blandning av aluminiumfilspån och någon metalloxid, t. ex. järnoxid, antändes, varvid aluminiet förbrinner, med en mycket klar låga, vid en temperatur av c:a 3000° C. Aluminiet berövar järnoxiden det däri ingående syret, järnet reduceras således och samlar sig därvid under den bildade slaggen (aluminium- oxiden). Värmeutvecklingen är så stark, att järn- och stålpjeser