Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

312 tioner; sådana användas vanligen även för gjuteriernas kupolugnar. C. Smidesmaskiner, 528. För att en hammare skall verka även på arbets- styckets inre delar måste dess storlek tilltaga i proportion med arbetsstyckel (§175). Härvid kan hammaren ej mera upplyftas med handkraft, utan måste smidesmaskiner användas, av vilka kraft- eller maskinhammare äro de vanligaste. Med maskinliammare smidas även mindre föremål, varigenom tillverkningskostnaderna för dessa ned- bringas. — En hammares verkningssätt är dock i många avseenden ofördelaktigt: en sådan arbetar genom slag, varvid kraftens inverkan begränsas blott till arbetsstyckets ytlager; dessutom går en stor del av kraften förlorad genom stöten; även åstadkomma slagen starkt oväsen och våldsam skakning, så att t. o. m. närbelägna byggnader lida skada, trots de dyra och tunga samt på stadig grund fästa städ, varmed dessa hammare äro utrustade. Till följd härav hava maskinhammarena också numera, i synnerhet vid större arbeten, blivid ersatta med smidesprässar, vilkas inverkan sträcker sig genom hela arbetsstycket, och vilkas gång dessutom är ljudlös, samt vilka icke erfordra någon stadigare grund. I. Maskinhammare. 529. Maskinhammarena kunna med avseende å konstruk- tionen indelas i tvenne grupper: hävstångs- och paral- lellhammare. Vid de förra är hammarblocket (penet) fäst vid en arm, som är vridbar kring en tapp, varigenom således penets och städets plan, då blocket upplyftes, ej äro sinsemellan parallella, utan bilda en vinkel; av denna orsak kallas hävstångshammarena även vinkelhammare. En hos oss vanligare benämning för dessa hammare är v a t- t e n h a m m. a r e, enär de hos oss nästan uteslutande drivits med vattenkraft. — Vid en parallellhammare rör sig penet mellan förningsytor, varvid dess plan ständigt hålles parallellt med städets plan.