Mekanisk Teknologi
För Industriskolor

Forfatter: Paavo Pero

År: 1920

Forlag: Björck & Börjeson

Sted: Stocholm

Udgave: 2

Sider: 512

UDK: 621.9 (022)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 536 Forrige Næste
50 hjälp av modeller, utan endast vid formning medels scha- bloner. 102. Kärnsanden bör vara skarpkornig och innehålla jämförelsevis litet lera. Som bindemedel användes i stället för lera organiska ämnen, såsom mjöl, harts, stärkelse, linolja eller melass. Dessa göra sanden starkare än leran, vilket är av vikt, emedan kärnorna of ta utsättas för starkare påkänningar än formarna. Bindemedlet för kärnorna bör dess- utom vara sådant, att detsamma, då det genom gjiltningen upphettas, därvid åtminstone delvis blir sprödare, så att kärnan lättare kan kratsas ut ur gjutgodset. Särskilt lin- oljan besitter denna egenskap, enär densamma vid upp- hettning nästan totalt mister sin bindande förmåga. 103. b. Beståndande formar (kokiller) förfärdigas, i främsta rummet beroende på gj utmetallens smältpunkt, av järn, mässing, brons, skiffer, gips, trä eller papper. Kokiller av järn begagnas allmänt vid gjuterier i sådana fall, då man önskar få gjutgodset ythårt; t. ex. för valsar, hjul till järnvägsvagnar m. m. Kulor och andra småsaker av bly, tenn o. s. v. gjutas vanligen i kokiller av mässing eller järn. 104. c. Andra gjuteritillbehör. Utom de redan nämnda formmaterialen behövas vid gjutning ännu rep av halm eller hyvelspån, som användas till kärnor. Dessa till- verkas för hand, vid större gjuterier vanligen med maskiner. En sådan maskin påminner till sitt arbetssätt om en vanlig spinnrock. —- Dessutom behöver gjutaren vid formningen olika ämnen. För att hindra sanden att fästa vid modellen begagnas antingen finpulver iserat träkol eller n i k t (lycopodium, frömjölet av en mossart), varmed model- len inpyres. För att åter hindra sanden att fästa vid den heta metallen, inpyres formen med något ämne, som, utan att självt brinna, förhindrar detta. Härtill användes utom de ovan nämnda ämnena finpulveriserat träkol (bäst är sådant av lövträd) och nikt, stundom fint k o k s p u 1 v e r eller gra- fit. Grafiten tilltäpper likväl formens porer, så att gasernas genomgång försvåras. Av massa gjorda formar bestrykas med en blandning av träkolspulver och grafit i vatten. För att denna skall fastna bättre, tillsättes vanligen rågmjöl, varpå