Officiel Fører
Paa Den Nordiske Industri, Landbrugs- Og Kunst-Udstilling 1888 Samt I Kjøbenhavn Og Omegn

kort till Klampenborgs station, tilis vidare slutpunkten for Klam- penborgsbanan, hvilken man emellertid nu ar starkt betankt på att fortsåtta ett stycke upp genom skogen, och dårifrån längs med kusten och dess villor ända till Helsingör. På motsatta sidan af hållplatsen år ingången till den fashionabla badanstalten Klampenborg. År 1844 öfverlät Kristian VIII ett 29 tunnland stort stycke af Dyrehaven till ett aktiebolag, som där inrättade en vattenkur-, brunns- och badanstalt. Så småningom har denna anstalt arbetat sig upp till en åfven af utländingar, sårskildt af tyskar talrikt besökt badort, hvarjämte den utgör ett ståndigt mål for lustresande kjöbenhavnare. Det sköna läget vid Strandvejen och byn Tårbæk med dess många villor, den hårliga utsigten ôfver sundet och den präktiga skogen erbjuda också förutsättningar, till hvilka man har svårt att finna motstycket. Till höger om ingången till anstalten ligger badhotellet, i hvars nedersta våning finnes en restaurant. Badanstaltens ôfriga område år afstångdt, och de eftermiddagar, då dår gifves konsert, erlägges intrådesafgift. Hår ligga spridda de s. k. kottagerne, hvilka uthy- ras till sommarboståder. Konsertsalen, en byggnad i landtlig stil med veranda och altan, vetter med sin fasad ut åt en ôppen plats, hvilken utgör samlingsplatsen for klampenborgsborna och badgåsterna. Byggnaden, som år försedd med konditori och låsrum, begagnas till konserter och baler; hårifrån kan man i klart våder skönja Lans- krona med dess två kyrktorn samt något långre mot norr Hven, Tyge Brahes ö, och längst uppe i norr kan man understundom se tornen af Kronborgs slott. Från anstalten finnas flere nedgån- gar till Strandvejen och de i Tårbæk belågna hafsbaden. I anstal- tens nordvestra hörn for en grind ut till Dyrehaven och det hår liggande lilla vackra Tårbæk kapeil. Efter besôket på »anstalten« gålier det att bese Dyrehaven, och då först och fråmst "Bakken’ och "Kirsten Piil”. På vågen, som går till venster från hållplatsen, passerar man forbi jårnvågs- stationen och in i den hårliga bokskogen. Kommer man hit under »Dyrehavstiden«, hvilken i allmånhet varar från midsommarsafton till slutet af juli, mötes man snart af en oredig blandning af sång och musik, skrik och rop; genom löfverket skymtar man tålt och flaggor, och snart år man framme på »Bakken«, hvilken ofvar en sådan dragningskraft på den stora massan af de besökande. I tu- sental strömma menniskor hit i Dyrehavstiden for att roa sig i detta virrvar af tålt, bodar, positivspelare, släng-gungor, karuseller, skjutbanor, utskånkningsstållen, dansbanor, våffelbagare o. s. v. Också kasperteatrar finnas hår. Lifvet på »Bakken« år likväl nu blott ett svagt återsken af hvad det var i gamla dagar, då Oehlenschlager idéalise-