Det Tusende Lokomotivet

nHiiiiiiNHnniifiHHninniHiHnnNHiiinnniHiHiHNnHiHiiininnniiininniiiiiiiHnHiiniiiBniiiiiHiinniiiHiiiiiniiHiHHiiiiiiHiHinHniiiinnHiiiiHnniiHiiHHBHniiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiii DET FORSTÅ TUSENTALET LOKOMOTIV och afgifver alltså hastigt en del varme, då den kommer i beröring med kallare ytor, exempelvis ångcylindrarnes ångkanaler och väggar. Den mot temperatursankningen svarande värmeförlusten har till foljd, att en del af ångan åter forvandlas till vatten. Detta är orsaken till de eftektförluster, som uppstå särkildt vid lokomotiv utan com* pouncUanordning, i det att i dem i medeltal 30 proc. af den i cylindrarne insläppta ångmangden förtätas till vatten. Än mera ökas dessa förluster, då för högt vatten* stand användes i pannan. Därtill kommer, att vattnet, som medryckes till cylindrarne, ofördelaktigt inverkar på lokomotivets gång och, om det inkommer i större mängd, kan framkalla vattenstötar, hvilka betydligt anstränga maskineriet. Dessa olägenheter kunna undvikas genom att öfverhetta ångan före inträdet i cylincU rarne. Våtångan, som kommer från pannan, ledes genom en särskild anordning, öfver» hettaren, som står i forbindelse endast med pannans ångrum, men ej med dess vattens rum. I öfverhettaren tillföres ångan ytterligare värme, hvarigenom den öfverhettas, d. v. s. dess temperatur höjes så mycket, att ångan trots värmeförluster i ledningar och cylindrar ej beröfvas så mycken värme, att den kan förtätas till vatten. Men icke nog härmed. Genom öfverhettningen undergår ångan vid oförändradt tryck en ryrndok* ning, som vid en öfverhettning af omkring 100° öfver den mot trycket svarande tern* peraturen utgör ungefär 25 proc. Den öfverhettade ångans verkningsgrad blir däri* genom större än den mättade ångans, så att ju längre öfverhettningen drifves, desto mindre blir ängförbrukningen vid en gifven cylinderfyllning. Denna rymdökning motsvarar sålunda en ökad ångmangd, hvilket åter har den betydelsen vid bestämman* det af pannans storlek, att vid tvenne lika starka lokomotiv, det ena drifvet med öfver* hettad ånga, det andra med våtånga, pannan till det förra kan göras mindre. Emedan mindre ångmangd behöfver framställas i pannan, då ångan öfverhettas, kan äfven lokomo? tivets vattenforråd göras mindre, hvilket i synnerhet vid tanklokomotiv har sin bety* delse. Eller också kan lokomotivet med samma vattenforråd öfverfara större sträcka utan att göra uppehåll för vattentagning, något som särskildt för snälltäg är af stor vikt. Dessutom behöfver pannan vid öfverhettningslokomotiv, tack vare den mindre värmeomsättningen, ej så ofta spolas och rengöras och får äfven en större lifslängd. I allmänhet kan man således säga, att genom ängöfverhettning utbytet af pannan ökas. Särskildt bör framhållas den fordelen hos öfverhettad ånga, att den forst efter myo ket stora värmeförluster förtätar sig till vatten. 1 emperatursänkningen sker emellertid jämförelsevis längsamt, emedan den öfverhettade ångan i motsats mot våtångan är en dålig värmeledare och sålunda långsamt af ger sitt värme. Därigenom undvikas nämiv värda vattenafsättningar i ångcylindrarne, oaktadt cylinderväggarna afgifva mycket vär= - 143 -