Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

Blymantlarna hos telefonkablar. Av byråingenior, Dr. David Stenquist. L Ursprungligen använde man rent bly till kabelmant- lar. Emellertid ha mantlar av rent bly ej i tillräcklig hög grad den erforderliga brotthållfastheten och hårdheten. En större hårdhet och brotthållfasthet vore önskvärda, utan att tänjbarheten minskades för mycket. Man över- gick därför snart till en legering av bly och tenn, inne- hållande 2V2—3% p:ct. av den senate metallen. Under den stora brist på sparmetaller spec, tenn, som rådde under krisåren, uppdrog K. Telegrafstyrelsen åt mig att söka Anna något ersättningsmedel för tennet i kabelmantlarna. På grund härav utförde jag under senare delen av 1917 samt förra hälften av 1918 en del under- sökningar på Telegrafverkets provningsanstalt för att finna ett dylikt ersättningsmedel. Efter försök med olika metaller visade sig magnesium lämpligt. Den mängd mag- nesium, som erfordrades för att erhålla en legering med den nödvändiga brotthållfastheten, hårdheten och tänj- barheten är ytterst ringa i jämförelse med den mängd ten, som behovs, då denna metall användes. Den funna legeringen innehåller endast omkring 0,05 procent mag- nesium. Som provkabel tillverkades under våren 1918 på K. Styrelsens föranstaltande av Sieverts Kabelverk en 200- trådig luftkabel med mantel med nyssnämnda samman- sättning, nämligen 99,96 p:ct. bly och 0,04 p:ct. magne- sium samt 2 mm:s godstjocklek* 1). Av denna kabel upp- hängdes omedelbart en del om c:a 125 m längd på bärlina och inkopplades i trafik. Vid den besiktning, som företogs å densamma efter två år visade den sig fortfarande hänga lika rak mellan kabelhankarna som omedelbart efter upp- hängningen, och företedde mantelytan i övrigt inga som hälst förändringar. Å den andra delen om c:a 147 m längd, som under samma tid legat indragen i kabeltuber i gatan, syntes likaledes inga som helst förändringar från tiden för utläggningen, och visade sig därvid att sladden, som legat i vatten i en kabelbrunn och där blivit betäckt med slamm, ävenledes var fullständigt oförändrad och utan anmärkning. Hopskarvning av mantlarna sker även lika lätt med åvannåmnda kabel som vid hittills brukade kablar med mantlar av bly och tenn. II. För att fmna den rätta magnesiumhalten har för- farits på följande saft. Serier av magnesium-blyplåtar med varierande magnesiumhalt tillverkades. Proven un- i) Magnesiummetallen var från Ingeniør D. Bergman’s fabrik i Trollhättan. En stor del av provstyckena legerat bly framställdes på samma fabrik. Vissa provstycken voro från Svenska Metallverken i Vasterås och Finspongs metallverk. derkastades sedan, dels kemisk analys dels vissa mekaniska prov2). Brotthållfastheten bestämdes med en mindre slit- maskin från L. Amsler-Laffon & Son, Schaffhausen. På denna maskin kunde belastningar upp till 200 kg. avläsas och dess avläsningsskiva är indelad i halva kg. Prov- plåtarna, som i allmänhet voro 3 mm tjocka, skuros i remsor av 7 mm .s bredd. Härtill användes en plåtsax, med vilken erhöllos remsor, vilkas bredd varierade på mindre än 0,1 mm. För att erhålla tvärskärningsarean och därmed brotthållfastheten pr. mm2 ha remsornas bredd och tjocklek uppmätts med mikrometerskruv. Även tänjbarheten (d. v. s. förlängningen i procent av ursprung- liga längden vid pro vets bristning) har bestämts med Amsler-Laff oris maskin. För att få reda på provens hård- het har en modifikation av Brinell’s metod kommit till an- vändning. Brinell’s metod består däri att en kula av här- dat stål inpressas med bestämt tryck i ytan av den kropp, som skal undersökas. De använda provbitarna utgjordes i delta fall av kuber med 2 cm:s sida. Experimenten ut- fördes med en av mig 1906 konstruerad liten apparat, som kunde appliceras på den ovan omnämnda slitmaski- nen. Diametern hos det erhållna kulintrycket uppmätes med ett med skala försett mikroskop. Dividerar man try- cket i kg med kulintryckets ytinnehåll i mm2 erhåller man ett tal — det Brinellska hårdhetstalet — som angiver trycket i kg. pr mm2. Mätningsresultaten äro schematiskt framställda i fig. 1. A framställer sambandet mellan mag- nesiumhalten och brotthållfastheten. Rent bly har cn brotthållfasthet av 1,75 kg pr mm2. Vid tillsats av små magnesiummängder stiger brotthållfastheten hastigt men a) De kemiska analyserna hava utförts av Professor J. Petrén och Docenten A. Grabe. Linjeförmannen E. Karlson har bi- trätt vid de mekaniska och elektriska provningarna.