Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

— 106 — proportionellt med den tillsatta magnesiummängden upp lili 0,12 p:ct. magnesium. Tillsättes mera magnesium, sti- ger brotthållfastheten fortfarande men mycket långsamt. Kurvan är nu nästan parallel med absciss-axeln. Ett lyd- ligt knä på kurvan finnes vid 0,12 p:ct. magnesium. Vid 0,04 p:ct. magnesium har legeringen en brotthållfasthet på 2,5 kg/mm2 * * *, ett värde som overstiger motsvarande siff- ror for bly med 3 p:ct. tenn, vilken sistnämnda legering har en brotthållfasthet uppgående til 2,34 kg/mm2. I B och C återfmner man kurvorna för tänjbarhet och hård- het. Dessa kurvor ha likartade förlopp med brotthållfast- hetskurvorna. Rent bly har en tänjbarhet uppgående till 48 p:ct. och en hårdhet, som är 3,6 uttryckt i Brinell’s hårdhetstal Även dessa kurvor äro mycket branta i bör- jan och ha utpräglade knän vid 0,12 p:ct. magnesium. Vid 0,4 p:ct. är tänjbarheten 38 p:ct. och Brinell's hård- hetstal 6,1- Motsvarande siffror för bly med 3 p:ct. tenn äro 40 p:ct. och 6,4 resp. I följande tabeil har jag sam- manfort siflrorna på de mekaniska egenskaperna för den nya legeringen, för en legering av bly med 3 p:ct tenn samt for rent bly. T a b e 11 1. Brotthållfasthet kg. Magnesium- legerat bly 03 % Mg Tennlegerat bly 3 °l0 tenn Bent bly pr. mm2 . . 2,50 2,34 1,75 Tänjbarhet °/0 ...... .. 38 40 48 Brinell’s hårdhetstal . . 6,1 6,4 3,6 Bly legerat med 0,04 p:ct. magnesium har således ganska nära samma egenskaper som bly med 3 p:ct tenn1). III. Redan 1867 undersökte Parkinson magnesium-bly- legeringarnas allmänna egenskaper. Han framställde en legering med 10 p:ct. magnesium genom att smälta be- ståndsdelarna i en atmosfär ren torr vätgas. Vid mörk rödglödning hopsmälta de båda metallerna. Legeringen hade ungefär samma hårdhet som zink, hade ett finkor- nigt brolt samt blev snart svart i det den overdrogs av ett oxidskikt med denna färg. Utsatt för luftens inverkan foil legeringen sönder i ett svart oxidpulver, uppblandat med något metall. Ett mera fullständigt smältdiagram utarbetades emellertid först 1905 av Grube. Samtidigt med 2) Patent å kabelmantel av bly med magnesium (0,01—0,1 %) är meddelat i Belgien, Danmark, Holland, England, Frank- rike, Italien, Japan, Norge, Sverige, Spanien, Tyskland och U. S. A. Grube's försök utfördes ganska ingående undersökningai over magnesium-blylegeringar av N. S. Kurnakow och N. J. Stepanov. Enligt Grube bilda magnesium och bly en ke- misk forening Pb Mg2, som smälter vid 551°. Smältdia- grammen i mitten och längst till höger i fig. 2 återge re- sultater! av nysnämnda undersökningar under det dia- grammet längst till venster i samma figur är resultatet av den här föreliggande undersökningen. Punkten E mot svarar smältpunkten för rent magnesium och A smält punkten för rent bly. Grenen DE anger början av ut- skiljandet av rent magnesium samt grenen CD utskiljande av den kemiska foreningen PbMg2. I den eutektiska punkten D stelner smältan till en blandning av magnesium- kristaller och PbMg2-kristaller. I mittdiagrammet sker ut- skiljande av PbMg2-kristaller utefter kurvan CB. Inom området till venster om B kunna två fall inträffa. För magnesiumhalter over ett visst värde utkristalliserar bly- kristaller ur smältan, för magnesiumhalter under delta värde är magnesium lösligt i bly, så att något utskiljande av denna kristallsort ej åger rum, såsom i det följande närmare skall visas. IV. För att i viss mån ersätta de kemiska analyserna uppmättes det elektriska ledningsmotståndet för en serie prov med olika magnesiumhalt. Resultaten äro återgivna under D lig. 1. Till sitt ursprungliga åndamål voro dessa mätningar mindre användbara. Däremot visade de sig vara av intresse på så sätt, att de bidrogo till att klar- lägga de olika legeringarnas konstitution. Mätningarna utfördes dels på cylindriska, dels på parallelopipediska stavar med användande av Thomson s dubbelbrygga. Om hos ett system några fasta lösningar ej förekomma och således de båda metallerna bilda en serie heterogena blandningar av de båda kristallsorterna, så framställde sambandet mellan den elektriska ledningsformågan och sammansättningen med en i det närmaste rät linje. Före- komma däremot fasta lösningar, har kurvan för samban- det i fråga ett annat förlopp. De punkter på kurvan, där lösligheten upphör, igenkännas på tydligt framträdande riktningsförandringar. Samma sak gäller för kurvorna för brotthållfasthet, hårdhet etc. Redan av kurvorna för de mekaniska egenskaperna (fig. 1) kan man draga slut- satsen att magnesium är lösligt i bly upptill en procent- halt om 0,12 p:ct. De mätningar, som blivit utförda för det elektriska ledningsmotståndet, bestyrka detta. Även här har kurvan ett knä vid 0,12 p:ct. Man kan alltså komplettera det hittilis kända tillståndsdiagramniet med ett område för magnesiums löslighet i bly. Motsvarande del av diagrammet skulle då få det utseende, som bilden längst till venster i fig. 2 anger. Inom det rutade området är magnesium fullständigt löst i bly. Undersökningarna over elektriska ledningsmotståndet gåvo ytterligare ett resultat. Motståndet hos blyprov med mycket små magnesiumtillsatser visade sig nämligen ha mindre ledningsmotstånd än prov som ej blivit behandlade med magnesium. Även de i litteraturen angivna siffrorna för »rent« bly äro större än de av mig funna med ytterst små magnesiumhalter. Så erhölls för bly till vilket blivit satt ett spår magnesium ett ledningsmotstånd x = 18,6 ■ 10—6