Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

135 — Landsbygdselektrifieringen i Sverige. Av kommerserådet Axel F. Enström. centrerat till de långsmala älvdalarna. 1 södra Sverige är spannmålsodling en framträdande jordbruksgren lik- som i Danmark, i Norrland åter är spannmålsodlingen obetydlig liksom fallet är i Norge. Det är givet att under sådana forhållanden de eko- nomiska förutsättningarna för en elektrifiering äro stärkt varierande och det är också lätt att forstå alt vissa svårig- heter uppstått ifråga om att vinna enhetlighet i tekniskt avseende. Före kriget gick det rätt trögt med landsbygdens elek- trifiering i Sverige. Trots en vältalig propaganda av en- tusiastiska föregängsmän, hade de breda lagren svårt att forstå fördelarna av tillgången på elektrisk kraft. Det var först krigets återverkningar, främst bristen på lysoljor. som satte verklig fart i elektrifieringsarbetet, och seder- mera har den tilltagande knappheten på mänsklig arbets- kraft hållit intresset vid liv, så att allt fortfarande, trots i synnerhet finansiella svårigheter, en livlig utveckling på- går. För närvarande torde landsbygdselektrifieringen i Sverige omfatta c:a 1 200 000 ha eller ungefår % av landets hela odlade areal, kanske något mera. Det allra mesta har tillkommit efter 1916. Till denna siffra, som i och för sig är rätt osäker, måste fogas den reservationen, att en stor del av dessa ledningsnät icke på längt när motsvara fordringarna på en fullständig elektrifiering. Som nämnt var det under kriget belysningsbehovet som närmast framkallade elek- trifieringen, och ledningsnäten hava därför blivit dimen- sionerade utan tillräcklig hänsyn till motorkraftbehovet, vilket likvisst bildar eller bör bilda tyngdpunkten i en ra- tionell elektrifiering. Bristen på ledningsmaterial gjorde sig också kraftigt gällande under kriget. Massor av järn- och zinkledningar kommo till användning. De senate, som visat sig vara av rätt så farlig beskaffenhet, torde i stor utsträckning numera vara ersatta med kopparmate- riel. Eldsolyckor på grund av den dåliga materielen torde dock på det hela taget hava varit färre än vad man hade vågat hoppas. Till det mindre goda tekniska resultatet bidrog även den omständigheten att under roreisens for- cering under krigstiden en mängd inkompetent folk ka- stade sig på ledningsbyggnad och installatörsverksamhet. Numera har man försökt att genoni en lagstiftning om viss kompetens för installatører stävja detta farliga ofog. (I avseende på installatörskompetens och montörsutbild- ning är det oss väl bekant att man i Danmark redan ti- digt vidtagit välbetänkta ätgärder, och — så vitt en utom- stående kan bedöma — ordnat sig på ett rationellt sätt). Särskilda detaljerade säkerhetsföreskrifter för lantgårdsin- stallationer hava i Sverige utfärdats av statens inspektions- organ, kompletterande de allmänna föreskrifterna. Rörande den elektriska energiens användning inom En karaktäristisk egenskap hos den elektriska energi- formen är den lätthet, varmed den låter sig transportera och fördela och framförallt den lätthet, med vilken den- samma kan appliceras till de mest olika arbetsuppgifter från alstrande av ljus och värme till uträttande av meka- niskt och kemiskt arbete av det mest mångskiftande slag. En följd härav har blivit att elektriciteten under de sena- ste årtiondena kommit att över hela världen genomtränga all mänsklig verksamhet, erövrande först de större sam- hällena, städerna, sedan storindustrien och den mindre in- dustrien samt slutligen jordbruket, gårdarna och hemmen. I alldeles särskild grad har denna utveckling haft bety- delse för vattenkraftrika länder såsom Sverige, Norge, Finland och Schweiz, men även i de länder, som äro hänvisade till bränsle, har en allmän elektrifiering fått allt större betydelse såsom ett medel att spara på bräns- let i och med den ekonomisering, som ligger i en central energiproduktion i stora enheter. I exempelvis Tyskland, Holland, England och U. S. A. bedrivas sålunda elektrifi- eringssträvandena med all kraft, trots tidslägets svårig- heter. Så småningom torde alia kultiverade länder kom- ma att överspinnas med elektriska ledningsnät med allt tätare inaskor, en utvecklingsprocess som sålunda måste komma att spela en betydande roll i samhällslivet, icke minst ur ekonomisk synpunkt, under den närmaste fram- tiden. Med hänsyn härtill har det synts lämpligt att vid ett tillfälle som delta, då representanter för de nordiska läiv dernas elektrotekniska fackkretsar kommit tillsammans, upptaga till behandling de frågor som sammanhänga med det finmaskiga nätets uppkomst och vidare utveckling. Några sensationella nyheter kunna givetvis icke avvinnas ämnet, men vi kunna påtagligen var i sin stad ha något att lära av varandra. Med denna utgångspunkt skall jag således tillåta mig att skissera några huvuddrag av elektrifieringsarbetels ut- veckling i Sverige ur teknisk, fmansiell och organisatorisk synpunkt. Beträffande forhållandena i våra grannländer ha vi ju redan genom foredrag av hrr Nissen och An- gelo fått mycket innehållsrika öfversikter. En del olik- heter i utvecklingen i de olika länderna synas mig emel- lertid kunna gifva anledning till ytterligare belysning ge- nom en diskussion, som jag hoppas må följa. Det svenska jordbruket lever under vitt skilda villkor och forhållanden i olika delar av det långstråckta landet. I södra delen bilda de viktigaste jordbruksdistrikten som regel sammanhängande homogena områden av betydande utsträckning. I mellersta delen av landet splittras jord- bruksbygden i regel av insprängda bergkullar och skogs- dungar. I norra delen av landet åter dommera bergs- och skogsbygd, och med få undantag är jordbruket här kon-