Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

_______________ ______________ — 161 — Stenkol. Såsom jag nämnt, finnas i sydligaste Sverige, näm- ligen i Skåne, stenkolsfyndigheter, vilka emellertid äro jäm- förelsevis obetydliga. Av I. Svedberg beräknas de till en mängd av c:a 300 millioner ton, och den årliga brytningen uppgår till omkring 400 000 ton, motsvarande i värme- värde endast omkring 5 % av vår normala stenkolsim- port. Dessutom äger Sverige en del kolfält på Spetsbergen, men vilken kvantitet, som dårifrån kan erhållas,torde ännu vara för tidigt att döma om. De skånska stenkolen för- brukas givetvis helt och hållet inom Sverige. Bränntorv. Några säkra uppgifter angående tillgången på god bränntorv finnas ej. Tidigare gjorda uppskattningar va- riera mellan 1 till 10 milliarder ton s. k. lufttorr vara. Tillverkningen utgjorde fore kriget mindre än 200 000 ton, motsvarande ungefår halva beloppet stenkoL Densamma har under kriget ökats, dock ej mer än till inemot 400 000 ton. Överhuvud vill det synas som om torvfrågan i Sverige, trots allt vad som talats och skrivits om densamma, i viss mån råkat in i en ätervändsgränd. Man har i Sverige börjat att utom stycketorv och briketter tiilverka torv^ pulver till lokomotivbränsle, torvkol m. m., men några säkra resultat hava hittilis ej ernåtts. I delta fall synas vi hava mycket att lära av Danmark, där enligt uppgift torvproduktionen under kriget ökats från 200 000 till over 2 millioner ton per år. Möjligt är ju, att forhållandena i Danmark äro väsentligt gynnsammare än hos oss, men det torde väi knappast vara tvivel underkastat, att torvtill- verkningen i Sverige även skulle kunna väsentligt ökas. Skogsprodukter. En betydlig brånsletillgång åger Sverige vidare i sina skoger. Uppgifterna om huru mycket bränsle, som till- verkas av skogsprodukter samt huru mycket, som skulle kunna tillverkas utan överavverkning, äro mycket svä- vande. Enligt Henrik Pettersson uppskattas den årliga avverkningen till c:a 40 millioner m3 (s. k. fast målt), varav ungefär 60 % eller 24 millioner m3 beräknas åtgå för husbehov, d. v. s. till bränsle för hemmen, stängsel m. m. Omkring 16 % beräknas åtgå för tillverkning av träkol för järnindustrien. Återstoden användes för såg- verk och träindustri överhuvud taget samt för pappers- och cellulosafabrikation. Under de senate åren har industrien i stor utsträck- ning nödgats tillgripa ved såsom bränsle i stallet för sten- kol. En del härav har importerats, sårskilt från Finland, men det mesta torde nog hava tagits ur egna skogar. Huru- vida delta i längden kan fortsätta utan överavverkning av skogen, torde vara osäkert. Åtskilligt torde dock kunna utvinnas genom ett bättre tillvaratagande av skogsavfall, såsom stubbar, toppar, gre- nar och ris etc., i vilket avseende även en del blivit gjort under de senaste nodåren. Skiffer. Såsom en vidare brånsletillgång kan nämnas de i Sve- rige flerstädes förefintliga oljeskiffrarna, brännbara alun- skiffrar o. d. med upp till 6 % olja, som förekomma i Västergötland, Närke m. fl. landsdelar och enligt J. G. An- dersson uppgå enbart i Västergötland till minst 13 000 millioner ton. Huruvida och i vad mån dessa skiff rar kunna bearbetas för oljeproduktion är ännu för tidigt att avgöra. Enligt 5. V. Bergh kunna 45 kg råolja erhållas pr. ton skiffer, och genom bearbetning av 3 millioner ton skiffer pr. år skulle inemot 60 % av råoljeimporten fore kriget kunna ersättas. Endast Närke och Kinnekulle skulle kunna leverera 3 millioner ton under 750 år, och dessa fyndigheter utgöra dock endast 43 % av Sveriges totala. Delta låter ju tillfredsställande nog, men ännu torde det som sagt vara för tidigt att avgöra, huruvida saken även är ekonomiskt möjlig. På vissa håll användes även skiffer direkt såsom brän< sie för ångpannor, t. ex. vid en större cementfabrik på Öland. Enligt gjorda försök har man här konstaterat, att ungefär 11 ton skiffer motsvara 1 ton kol, varav framgår, att skiffern för delta ändamäl icke kan tänkas tåla någon nämnvärd transport utan måste användas på platsen. Sulfitsprit. Ett bränsle som på senare tider låtit rätt mycket tala om sig, är sulfitspriten. Enligt E. Hubendick kan från f. n. beflntliga 22 sulfltspritfabriker utvinnas c:a 19 000 ton 95 % -ig vara pr. år, motsvarande större delen av landets bensinbehov. Denna industri har emmelertid ej kunnat komma igång i någon nämnvärd utsträckning, huvudsak- ligen — efter vad det vill synas — beroende på et ovist och oresonligt nykterhetsnit och en dårpå beroende, oklok lagstiftning. I sammanhang härmed kan omnämnas Strehlenerts metod att ur sulfltluterna utvinna bränsle. En- ligt denne skulle vid sulfitfabrikerna kunna erhållas bränsle, motsvarande c:a 600 000 ton stenkol eller nära nog cellulosaindustriens hela bränslebehov. Detta även- ledes enligt Hubendick. Om metodens ekonomiska möj- ligheter torde ännu vara för tidigt att yttra sig. Hubendick uppskattar Sveriges nuvarande förbrukning av inhemsk bränsle, räknat som engelsk stenkol, till fol- jande belopp: skånsk stenkol............................. 200 000 ton torv ....................................... 100 000 - ved för träkolstillverkning ............... 1275 000 - gaskoks .................................. 150 000 - hushållsved ............................... 2 850 000 - __________________ 4 575 000 ton eller ungefär samma belopp, som ovan angivits for landets normala importbehov av utländska stenkol. Vattenkraften. Efter denna lille exposé av brånsletillgångarna i Sve- rige overgår jag till en kort redogörelse för vårt lands vattenkrafttillgångar, vilka äro en av våra förnämsta na- tu rtillgängar överhuvud taget och av särskild betydelse nu i dessa bränslebristens dagar. De första noggrannare beräkningarna över Sveriges vattenkraft gjordes för några år sedan av M. Serrander i en uppsats om Sveriges vattenkrafttillgångar och deras förmögenhetsvärde, för vilka undersökningar jag här i största korthet skall redogöra.