Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SEKTION II <85 taget för Östersjön. Härvid bör ock beaktas, att något förhällande bör existera mellan isbrytaren och de ångare, som skola assisteras och möjligen bogseras, och att Jermak är alltför stor för vanliga ångare, kan man inse redan af dess dimensioner. Öfverhufvudtaget äro Jermaks dimensioner och maskinstyrka så ofantliga, att en jämförelse med Sampo knappast är möjlig. Men håller man sig till det faktum, att Sampo oklanderligt formått uppehålla trafiken på Hangö, och att Jermak däremot icke veterligen formått uträtta något storverk, så torde den slutsats kunna dragas, att man vid byg- gande af Sampo träffat de riktiga proportionerna, och att den bättre lämpar sig för forhållanden i Östersjön. Om också kraftproportionen mellan Jermaks propellrar från början var oriktigt tilltagen, så skulle förpropellern sådan den var helt säkert varit på sin plats i Östersjö- forhållanden, och man kan ifrågasåtta, hurvida Jer- maks skrofform och dimensioner äro lämpliga, äfven då förpropeller icke finnes. Så t. ex. har ansetts såsom en af kardinalpunkterna vid isbrytare med förpropeller, att sidorna skola vara stärkt lutande i vattenlinien, hvarigenom skrofvet ständigt utöfvar tryck på isen, och propellrarnes vattenströmmar lättare passera under far- tyget. Lutningsvinklen med vertikalen är hos Sampo 18° och hos de amerikanska isbrytarena ännu något större. En så stark lutning förekommar däremot icke vid vanlige isbrytare, och ifrågasattas kan ock hur- vida den vore motiverad eller ens lämplig, när vatten- strömmar icke finnas, som afliigsna isen under fartyget. Måhanda skulle den bidraga till ett lättare fastnande i packis. Emellertid saknar jag uppgifter om erfarenhet med Jermak i delta afseende för at kunna uttala något säkert omdöme. Jag föreställer mig, att en del af mina ärade åhorare vid åhorande af dessa eloger för Sampo gjort sig den frågan: finnes det da inga olägenheter hos båten, och om det gällde at anskaffa en ny dylik, skulle icke förändringar vara nödiga? Hvad olägenheterna beträffar, så äro de i själfva värket ganska få och obetydande eller af den art, att deras aflägsnande knappast är möjligt. Såsom redan framhållits, är förpropellern hinderlig for framfarten, om den af någon orsak stannar t. ex. i packis eller mycket grof fast is, som lugger sig längs fartygets bog intill propellern. Olägenheten är tillfällig och öfver- gående, ty så snart propellern åter får fart, är olägen- heten ofverstånden. En följd häraf är dock, att an- satserna icke kunna tagas så kraftiga och långa som med vanliga isbrytare. Men detta är ej heller nödigt, ty här verkar ju utom bogens nedtryckande kraft för- propellerns sugning. En annan olägenhet är, att fartyget vid förpro- pellerns arbete framåt (åt höger) har benägenhet att draga sig åt styrbord, hvarför rodret alltid måste hållas något babord, och att således en svängning åt babord år svar att utföra, med mindre förpropellerns fart saktas. Olägenheten skulle blifva mindre kännbar, om fartyget voro längre, men därvid skulle dess ma- növerfärdighet i öfrigt försämras. Saken torde ej kunna hjälpas på annat sätt, än att befälhafvaren såvidt möj- ligt söker undvika svängningar åt babord. — Att rodret vid fartygets backning är utsatt för svåra påkånningar, har Sampo gemensamt med andra isbrytare, och frågan om rodrets anordnande är därför vigtig nog. Natur- ligtvis skulle båten lämpa sig bäst för arbete i isen, om foren och aktern skulle vara så lik hvarandra som möjligt, men i'odrets flyltande till annan plats, om detta ölverli ulvudtaget vore möjligt, skulle antagligen för- ininska dess verkan och således båtens manöverfärdig- het. Vid Sampos anskaffande diskuterades ifrigt frågan, om balansroder kunde komma till användning, en an- ordning som vunnit mycket erkännande å de ameri- kanska isbrytarena. Ett dylikt skulle otvifvelaktigt bi- dragit till manöverfärdigheten, men ansågs detsamma vara ännu mera utsatt for att skadas af isen än ett vanligt roder. Bland önskningar som uttalats af Sampos befälhafvare, forsåvidt det gälde anskaffande af en ny isbrytare, må nämnas, att akterstäfven skulle utdragas så, att vertikala delan af roderstäfven strax ofvan rodret skulle förläggas lagre ned for att vara mindre hinderlig vid backning, och att förstäfven lika- ledes skulle utdragas 4 å 6 fot, på det att grof fast is icke obruten skulle kunna nå propellern. I öfrigt är intet att anmårka mot Sampos skrofform. Hvad ma- skinkraften beträffar, så bör den naturligtvis vai'a så stor, som skrofvet tillåter, och jämt fördelad på för- och akterpropeller. Måhånda har någon af mina åhorare under fore- dragets gang gjort sig den fråga, huruvida förpropellern icke vid arbete i packis och särskildt vid ansatsers tagande är så utsatt för isens påkanningar, att densamma är i fara att skadas. Till först förtjenar då framhållas, att densamma till undvikande af kollision med den fasta isen fått sin belägenhet så djupt under vattenytan, som fartygets djupgående det tillåter. Vidare bör nämnas, att Sampos förpropeller icke en enda gang under 5 vintrars arbete skadats af isen, oaktadt den ingalunda skonats, t. ex. då ansatser tagas, hvarvid ej sällan hånder, att propellern under full fart tvårt bringas att stanna iföljd af, att bladen slagit mot isen. Sampos befälhafvare har heller icke någon fruktan för propeller brott i isen, och samma uppgifves vara forhållandet i Amerika. Att Sampos propellrar äro extra stärkt kon- struerade af bästa material (nickelstål) behöfer knappast tilläggas. I samband härmed förtjenar nämnas, att frågan angående Murtajas propeller för 10 år tillbaka underkastades en grundlig undersökning. Under de forstå tiderna skadades Murtajas propeller upprepade ganger vid backning i is, vare sig sålunda att propeller bladen brusto, eller att de skrufvar, som fasthöllo bladen vid nafven, sprungo af. Fartygets leverandører och en del tekniker höllo fore, att propellern borde hållas väsentligen svagare än axeln, hvarigenom visserligen något propellerblad vid svårt arbete kunde brytas, men axeln alltid vore skyddad för brott. Pi'ofessorn i ma- skinbyggnad vid Polytekniska institute! i Finland R. Koister underkastade frågan en noggran undersökning, som resulterade därhän, att propellerbladen och sär- skildt deras befästning vid centrum borde göras be- tydligt starkare, och att deras styrka, äfven om den- samma skulle öfverstiga axelns styrka, icke kan inne- bära fara för axeln, såvida denna öfverhufvudtaget är felfri, då ju ångmaskinens kraft år begränsad. Skulle isens niotstånd mot propellern öfverstiga maskinens kraft, stannar maskinen helt enkelt. Murtajas propeller gjordes på grund häraf betydligt starkare och har seder- mera icke varit utsatt för skador. Slutligen ännu några ord i den vigtiga kostnads- frågan. En olägenhet hos isbrytare med propeller i såval för som akter är den att vara dyrare än vanliga isbrytare af motsvarande storlek. Föi' att bereda ruin åt tvenne drifvande maskiner måste skrofvet vara pro- portionsvis längre, hvartill kommar merkostnaden för tvenne ångmaskiner i stållet för en. När den linska isbrytare-komiten 1897 gjorde beräkningar i dettta af- seende, kom den till det resultat, att en isbrytare om 2500 hkr. måste göras omkring 6 ni. längre och biir omkring 15 °/0 dyrare, om den byggas enligt systemet med propeller i såval för som akter. När forslag en- ligt hvardera typen sederniera inkommo från 6 olika verkstäder, visade det sig, att dessa antaganden voro i det närmaste riktiga, i det att prisskilnaden varierade mellan 13 och 15 °/0. Naturligtvis blifva driftkostnaderna äfven något större i följd af större kolåtgång och tal- rikare personal för skötseln af de dubbla maskinerna. Men tager man i betraktande, att isbrytares med för- propeller arbete i isen är mycket eflektivare, att all