Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SÉKT10N tn 121 af Telegrafonen, der falde udenfor Telefonien, vil komme j hurtigst. Særlig tør man maaske vente, at de nylig omtalte Pladeapparater vil vinde Indpas hos de mange, der ønske en magelig Brevskrivning. Ogsaa Pladeapparater the Fig- 5. med større Plader, der præstere kraftigere Lydvirkning, ville ved Sprog- og Sangundervisning o. s. v. kunne gøre Nytte. Saadanne Telegrafonapparater af forskellig Form og Størrelse vil i en nær Fremtid komme paa Markedet, nu da »Dansk Telegrafonfabrik« har begyndt sin Virksomhed. Vi have i det foregaaende nærmest beskæftiget os med Telegrafonen som et fonetisk Apparat. Tele- grafonens Omraade er i Virkeligheden dog videre, idet den kan nedskrive og gengive alle Signaler, der ud- trykkes ved Variationer i et magnetisk Felt. Det er saaledes ikke udelukket, at Telegrafonen vil kunne faa Anvendelse til Optegnelse af traadløse Depecher, sær- lig maaske der, hvor en magnetisk Modtager (magnetic Detector) benyttes. Om moderna telefoncentraler. Fil. dr. Ingeniör Alfred Ekström. Mina herrar! Om man af en elektrotekniker i våra (lagar skulle begära en uppdelning af elektrotekniken, torde man i de fiesta fall få ett svar af ungefär följande lydelse: »Elektrotekniken indelas lämpligen i två hufvud- grupper: starkströmsteknik och svagströmsteknik. Med starkströmsteknik menas då den del af elektrotekniken, som kommer till användning framför allt vid elektrisk belysnings-, järnvägs-, spärvägs- och kraftanlåggningar, med svagströmsteknik den del af elektrotekniken, som kommer till användning framför allt vid telegrafi och telefonii. Min mening är icke att i allmänhet kriticera denna uppdelning, som tydligen lemnar mycket öfrigt att önska, utan blott en bland elektroteknici synnerligen gängse uppfattning, nämligen att, om öfverhufvud taget telefoni anses värdig att inregistreras under be- greppet elektroteknik, hänföra densamma till svagströms- tekniken. Denna uppfattning härleder sig tydligen från den tid, då inom en telefonstation utom själfva växelborden på sin höjd fanns en liten maskininduktor för sig- nalering till abonnentapparaternas ringklockor och då, om en elektrotekniker öfverhufvud taget ansågs erfor- derlig å telefonstationen, hans arbete ganska träflande karakteriseras i följande skildring, som läses i Elec- trical World and Engineer: »The principal work of the electrician’s depart- ment was the testing of underground cables, and this had to be done with a very decrepit portable set of instruments supported on a barrel in the cellar, where were excellent for obtaining a good ’spot’, but unfavorable otherwise«. Om man numera icke kan under- låta att betrakta telefonien som en elek- troteknisk vetenskap, är dock, som nämndt, den allmänna uppfattningen fortfarande, att starkströmstekniken föga eller alls icke kommer till användning inom telefonien. Äfven en ytlig granskning torde emellertid gifva vid hånden, att så godt som alia elektroteknikens grenar använ- das vid modern telefonteknik. Vi fram- hålla t, ex. långlinietelefonering, dar alla vid modern kraftöfverföring förekom- mande sporsmål, ss. kapacitets, själf- induktions och niotstånds inflytande, mer än någonsin göra sig gällande. Vidare innefattar en modern telefon- station, sedan små elektriska glödlampor börjat allmänt användas, en fullständig belysningsanläggning med accumulatorer, generatorer och motorer. En dylik anläggning med några tiotusental lampor är snart icke längre någon sällsynthet. Dimensioneringen af de strömförande led- ningarna på det mest ekonomiska satt, så att lamporna å det bord, som befinner sig närmast kraftstationen, ej få högre spänning än de, hvilka befinna sig längst bort från densamma, och så att vidare vid användande af ett centralt batteri för abonnenternas mikrofoner ingen nämnvärd spänningsvariation forekommer mellan abonnenterna å de olika borden, biir här en fråga af högsta vikt. Betrakta vi vidare det s. k. tesibordet, d. v. s. de för undersökning och mätning af abonnent- linierna nödvändiga anordningarna, så finna vi här vetenskapens fullkomligaste instrument för kapacitets-, isolations- och motständsmätningar. Nämna vi så till sist de skyddsanordningar mot åska, stark- och svag- strøm, som å ingen telefonstation få saknas, så få vi väl erkänna, att det knappast är något område inom elektrotekniken, som icke finner sin tillämpning å en modern telefonstation. Vi vilja på den korta tid, som blifvit oss tillmätt, söka framställa en modern telefoncentrals viktigaste och mest karakteristiska egenskaper. De till en abonnents telefonlinie hörande, å en telefonstation nödvändiga momenten äro följande: 1 : 0. Ett signallinierelå, hvilket står i forbindelse dels med ett centralt accumulatorbatteri å stationen, dels med abonnentens telefonlinie och telefonapparat, på ett sådant satt att, när abonnentapparaten är i hvila, och därvid i densamma en kondensator gör afbrott för accumulatorströmmen, reläet icke påverkas, om däremot abonnenten aflyfter telefonen från telefon- apparaten, och därvid kondensatorn utkopplas, och i stallet mikrofonen och telefonen bilda en sluten ström- bana för accumulatorströnimen, reläets lindning biir strömförande. Härvid slutes å signalreläet en kontakt, hvarigenom en liten elektrisk glödlampa biir ström- förande och lysande, och påringningen sålunda mar- keras. 2 : 0. Linie- eller midtipeljackar, som vanligen bestå af tre fjädrar, af hvilka två äro i forbindelse med abonnentlinien, och inom stationen för en och samma linie upprepas så många ganger, att en dylik är inom bekvämt rackhåll för hvarje telefonist å sta- tionen. 3 :0. En lokaljack för hvarje linie, hvilken i prin- cip fullständigt öfverensstämmer med multipeljackarna, men forekommer tillsammans med nyssnämnda lilla 16