Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

122 SEKTIONSMØDER signallampa för anropning endast hos den telefonist, som har att betjäna abonnenten i fråga, då han begår samtal. 4 : 0. Snore, forsedt med två proppar, en i hvar ånde, hvilka af telefonisten användas för att förbinda tvänne abonnenter med hvarandra, hvilket utföres så, att den ena proppen, svarproppen, inføres i den anropande abonnentens lokaljack och den andra, ringproppen, i den begärda abonnentens jack i multi pelfältet. 5 :0. En å snörparet befintlig s. k. expeditioas- omkastare, hvilken vanligen medelst en hafstång kan föras i olika lägen, ett, hvari telefonisten är i samtals- forbindelse med abonnenterna, ett, hvari den begärda abonnenten uppringes, och ett, hvari endast de båda abonnenterna äro sammankopplade. 6 : 0. Två slutsignaler å hvarje snörpar, bestående af små elektriska glödlampor, som vanligen blifva strömförande och tändas medelst ett särskildt relä, hvilket påverkas, om abonnenterna hänga upp sina telefoner, men dåremot blifva strömlösa och slockna, så snart abonnenterna åter aflyfta dessa. Ett telefonsystem, som vill göra anspråk på att ur telefonteknisk synpunkt anses füllt modernt och tidsenligt, måste uppfylla följande vilkor: 7 : 0. Anropningssignalen bör gifvas automatiskt å telefonstationen, i samma ögonblick som abonnenten allyfter sin telefon från abonnentapparatens krok. Som bekant gifvas å de äldre telefonsystemer! motsvarande signal genom att vefva på telefonapparatens Induktor. Huruvida nu anropningssignalen erhålles genom att blott aflyfta telefonen från abonnentapparaten eller genom att vefva på induktorn är för telefonteknikern egentligen enahanda, och i själfva verket torde det väl vara så äfven för abonnenterna, ty få abonnenter torde väl anse det för mödosamt att draga på induktorvefven ett par hvarf. Någon egentlig fördel torde väl ej vinnas genom den automatiska påringningen, men den är så att säga betingad af systemet och erhålles gratis. 8 : 0. För att i möjligaste måtto reducera tele- fonistens arbete vid betjänandet af en abonnent fordras det, att anropningssignalen är fullkomligt distinkt, och att den motsvarande lokaljacken kan finnas ögonblick- ligen, utan möjlighet till tvekan eller misstag. Den fullkomligaste tånkbara signal för delta andamålar en liten elektrisk glödlampa, placerad i en jack af samma dimensioner som en lokaljack. Härigenom kunna an- ropningslamporna placeras i strips, liknande de för lokaljackarna afsedda, så att två sådana strips, lagda ofvanför hvarandra, erbjuda en fulikomlig öfverens- stämmelse mellan anropningssignalerna och motsvarande lokaljackar. Glödlampan har vidare den fordelen att tydligt observeras, vare sig belysningen är god eller dålig. Erfarenheten har också visat, att anropnings- signaler i form af små elektriska glödlampor, placerade direkt ofvanför motsvarande lokaljackar, i hög grad underlätta telefonistens arbete och märkbart ökar expe- ditionens snabbhet. Lampornas skyddshufvar kunna lått borttagas och efter behof förses med olika larger, hvarigenom olika slag af abonnenter kunna angifvas. Glödlampan som anropningssignal har också vunnit enhålligt erkännande. En bland de öfriga fördelar, som användandet af glödlampor medför, är, att man befriar bordet från alla omtåliga mekaniska delar samt förlägger dessa till en särskild, lütt åtkomlig och möjligast dammfri plats, diir de lätt och när som halst kunna kontrolleras under artetet och undersökas vid eventuella fel, utan alt telefonisten behöfver störas i sitt arbete. Såsom en den automatiska signaleringens fordel förtjänar kanske framhållas, att, som anropningslampan tandes, så snart abonnenten aftager sin telefon från telefonapparaten, men åter slocknar, så snart telefonen upphänges på sin krok, telefonisten, då hon skall be- svara anropningen, således har visshet om, att den an- ropande abonnenten verkligen står kvar vid sin telefon, afvaktande svar. Hon behöfver allså icke upptaga sin tid med att besvara felaktiga anropningar, och expe- ditionen underlättas häraf i ej oväsentlig grad. 9 :0. Såsom en niyckct karakteristisk väsentlig egenskap hos de moderna telefonsystemen påpeka vi den automatiska dubbla slutsignalen. En klart och lydligt automatiskt markerad afkopplingssignal är ett bestämdt vilkor tor, att en telefonist på ett tillfredstäl- lande satt skall kunna betjäna sina abonnenter. Ett vid de gamla Systemen, diir abonnenterna begara slut- signal genom att vefva ett par hvarf på induktorn, länge kändt faktum är, att abonnenterna uraktlåta att gifva denna signal. Följden biir, dels att abonnentlinierna längre än nödvändigt stå upptagna, dels, hvad värre är, alt telefonistens tid måste särskildt tagas i anspråk, därigenom att hon inkopplar sig på en linie, som enligt hennes uppfattning länge statt upptagen, för att efterhöra, om samtalet är slut. Skulle nu så icke vara förhällandet, utan abonnenterna forlfarande lala, har hon dels onödigl tagit sin tid i anspråk, dels onödigtvis stört abonnenterna i deras samtal. Genom alt på hvarje tvänne abonnenter förenande snöre anordna sig- nallamper, af hvilka den ena tandes eller släckes, så snart den anropande abonnenten upphänger resp. aflyfter sin apparats telefon, och den andra på samma satt påverkas af den uppringde abonnentens telefon, vinnes en stor, å de gamla Systemen helt och hallet okänd säkerhet och precision i telefonistens arbete. .Först sedan båda slutsignallamporna tändts, d. v. s. sedan båda abonnenterna upphängt sina telefoner, bryter telefonisten forbindelsen. Den slutsignal, som därvid erhålles, kan omöjligen gifva tillfälle till miss- uppfattning. Telefonisten bryter alltså forbindelsen utan att behöfva forst inkoppla sig på linien och fråga, om samtalet är slut. Härigenom få abonnenterna mera förtroende för telefoneringen, och ett rätt enerverande arbete inbesparas för telefonisterna. Vidare tillåter den dubbla slutsignalen på ett snör- par telefonisten alt öfvervaka abonnenternas samtal utan att på något sätt behöfva störa dessa. En annan omständighet,* som torde förtjäna nämnas, är, att telefonisten utan att behöfva lyssna erhåller kännedom om det ögonblick, då den påringande abonnenten får svar af den uppringde abonnenten. Den slutsignallampa, som niotsvarar den uppringde abonnenten, lyser näml., tilis denne aflyfter sin telefon från apparaten. Om det alltså skulle dröja, innan denne svarar, kan telefonisten inkoppla sig och erbjuda sig att gifva en ny uppringningssignal, ett erbjudande, som säkerligen mottages med tacksamhet af den van- tande abonnenten. Vi påpeka till sist den det gamla systemet vid- lådande omöjligheten alt skilja mellan en afringnings- signal och en förnyad påringning, en omständighet, som nog de fiesta af oss känna till. Äfven här gör den automatiska slutsignalen god tjänst. Skulle en abonnent efter slutadt samtal vilja omedelbart erhålla ett nytt, så kan han genom telefonens växelvisa af- och pålåggning bringa slutsignallampan till flämtning, hvaraf telefonisten varskos, att ett nytt samtal önskas. 4 :0. Såsom det utan allt tvifvel mest karakter- istiska for de moderna Systemen må nämnas möjlig- heten att jämt och ständigt forse abonnenternas mikro- foner med en konstant spanning från ett enda gemen- samt å centralstationen uppstäldt accumulatorbatteri; man plägar framhålla detta som en viktig ekonomisk vinst hos de nya Systemen. Som bekant, är i de gamla Systemen hvarje abon- nentapparat forsedd med ett vanligen af två Leclanché- eller torr-element bestående mikrofonbatteri, hvilket tid efter annan måste förnyas, (less oftare, ju mera telefon- apparaten tages i anspråk. T. ex. i affärsiokaler, dar de flitigt begagnas, måste de förnyas tre å fyra ggr