Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

162 SEKTIONSMØDER Om torf. Adjunkt Joh.s Hellsten. Då vid glacialtidens slut jöklarne så småningom afsmälte och kvarlämnade sina moräner, såg det öde landet ut som ett väldigt olikmaskigt nät, i hvilket större eller mindre stillastående vatten utgjorde mask- fyllnaderna och moränbankarne trådarne. I dessa vattensanilingar uppstod inom kort ett lifligt växt- och djurlif, och under årtiisenden samt nya årtusenden fyll- des de i allmänhet helt och hållet med förruttnande växt- och djurfragment, underst polarviden med dryos, därefter blifva asp och björk ledfossil, så följer lallens zon och slutligen i södra Skandinavien ekens; bok och gran förekomma icke. När fuktigheten i de igenväxande vattensamlingarne uppnått en viss punkt, eller också af rent tillfälliga orsaker, invandrade hvitmossorna och bildade vanligen på ytan mer eller mindre mäktiga lager, hvilka den dag som i dag är alltjämt tilväxa och breda ut sig öfver angränsande ängs- och skogsinarker, försumpa dessa samt gifva upphof till frossor och tidiga frost- nätter, hvilka förstöra bondens hälsa och hans skördar. Ej underligt då, att dylika marker icke voro om- tyckte utan ratade och afskydde såsom varande till skada, ej till gagn. Men redan tidigt iakttogs, att den torkade hvit- mossan besatt en mycket märklig egenskap, näniligen (ien att absorbera en stor kvantitet vatten, ända till 25 ganger sin egen vikt, vanligen dock blott 10—15 ganger (ienna. Vid noggrann mikroskopisk undersökning har man funnit, att orsaken till denna stora uppsugningsformåga är den egendomliga byggnadcn hos hvitmossans stänglar och blad. Dessa bestå näniligen af tomma celler med ring- eller spiralformiga aflagringar, mellan hvilka otaiiga porer finnas, hvarigenom växten kommer att forhålla sig som en svamp. Denna värdefulla formåga har man på senare tider sökt göra sig till «odo på mångfaldigt siitt t. ex. 1) vid tillvärkning af torfmelass, 2) vid filtrering af oljor, 3) rengøring af metaller, 4) uttorkning af våta rum, 5) för att hindra hopbakning af fuktande bland- ningar, 6) till fyllnad i likkistor, 7) till fyllnad i madrasser och kuddar och till underklåder för nyfödda barn, 8) till strömedel i kreaturstallar i mycket stor ut- sträckning, 9) till sundhetssulor i skodon, 10) till mellanlägg i fönster ni. ni. Men då torfströ och torfmull äfven äro synner- ligen dåliga värmeledare på samma gång som utmärkta ljuddämpare, lämpa de sig mycket väl att utfylla mel- lanrummen i dubbelväggiga byggnader, till trossbottens fyllnad, till täckmaterial für isdösar, till omvirning af ång- og vattenrör o. s. v. Samma ämnen äro också utmärkta konserverings- medel för ägg, fisk, kött, grönsaker, fruktcr, likdelar o. d. De äro äfven förträffliga till packmaterial för bräckliga ting och kunna brukas med stor fordel vid uppstoppning af djur, till insektplattor, till »lüttsten«, till asfaltpapp, ja, en herr Hammerling från Dresden liar visat, att af dylik torf kan förfärdigas de vackraste möbler i alia möjliga färger och ådringar och den billigaste och hällfastaste gatubeläggning(’) Eja! vore vi där! I alia händelser synes hvitmosstorf få en alii vid- sträcktare användning och i hög grad bidraga till för- bättring af vår hygien och ekonomi. Under hvitmossan eller stundom utan någon sådan öfverlagring beiinner sig vanligen den nier eller mindre mogna torfdy, som efter lämplig beredning kan brukas till bränsle. Hvilken betydelse delta bör kunna I få hos oss nordbor, som nästan äro i saknad af det eljest så ypperliga stenkolet, inses ju utan svårighet. För Sverges vidkommande vill jag anföra några be- lysande siflror. Vi importera numera årligen för omkring 70 milljoner kr. stenkol från England — år 1900 för 85 milljoner kr. — Denna import måste, på grund af den växande industrins behof, allt jänit stiga, stiga utan att någon nämnvärd inkomstpost vinnes till utjämning af denna vår största utgift. Ersatte vi — och det kan ske efter hand — sten- kol med torf, trädde vårt nationalekonomiska läge frani i en helt ny och skimrande dager. I stallet för att år efter år bli allt fattigare, skulle vi bli allt rikare. Och detta galler alla nationer i norra Europa, som icke ägd större ekonomisk bär- kraft än vår. Därför borde vi alla, Danskar, Norrmän, Finnar och Svenskar, hvar och en i sin stad, kraftigt arbeta för att få torf införd öfverallt, där så ske kan. Och med litet god vilja och några små förändringar kan torf i den form, under hvilken den nu forekommer i handeln, ersätta antracit, koks och ved i hushållen utan större kostnad; man får i stället en jämnare och be- hagligare temperatur i boningsrummen. Härigenom sparades icke blott direkta utgifter till England, utan, hvad som icke är litet värdt de illa medfarna skogarna. Nu minskas årligen skogsbeståndet i Sverge med 11/4 milljoner kbm., och omkring 16 milljoner kbm. brännas upp. Brände vi upp blott 13 milljoner kbm., så skulle tillväxt och forbrukning kompensera hvarandra, och dessutom skulle vi af de öfverblifna l3/4 milljoner kbm. kunna tillvärka t. ex. trämassa och sålja denna till utlandet för omkring 40 milljoner kr. Genom att uppanmia en stor torfindustri skulle vi också kunna gifva ett väl aflönadt arbete åt många tusen man, kvinnor och barn och måhanda dymedelst, om icke helt hämma, så dock förminska de oerhörda ekonomiska förluster, de nordiska folken årligen lida genom utvandring. Dock för att få fram en stor torfindustri äro vi i synnerligt stort behof af tecknisk hjalp, ty både strö- och bränntorfsindustrin trampa ännu i sina barnskor. Att skära upp torfströ for hand och transportera det upptagna på skjutkärra långa vägar ut på torkfältet är gifvetvis alldeles för primitivt. Också har ingeniør Th. Ekholm i Hör konstruerat en skärmaskin, en niosstorf- präss meel tillhörigt torfskjul och elevator till torfströ- industrins tjänst. De hittills utförda experimenten lofva godt. Onskligt vore dock, att äfven andra teck- nici iignade sina uppfinnaretalanger åt denna nya industrigren. Branntorftillvärkningen är af betydligt aldre datum. Därför har också i denna länge sedan rätt stora teck- niska framsteg gjorts. I den äldsta cl. v. s. Sticktorfmetoden har väl inga egentliga förbättringar ägt rum under århundraden. I älttorfmetoden däremot har isynnerhet Danmark gått i spetsen och bragt den till stor fullkomning. Nyligen har i Sverge nysnämde ing. Ekholm kon- struerat ett på räls rörligt ältvärk med häf- och sänk- bar vinkelelevator samt uttransport af den väl ältade dyn i tippvagn. Detta torfvärk har i år afprofvats å en mosse invid Västra Torupsstation på Helsingborg— Hessleholmsjärnväg och sårdeles väl stått profvet. Af hos oss brukliga s. k. prässvärk är Anreps äldst och har en berömd förhistoria isynnerhet från Ryssland. I år har det fått en ganska skarp medtäflare i ett litet fint värk, konstrueradt af ingeniør Fredriks- son i Svedala. Sedan den på ena eller andra sättet