Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

222 SEKTIONSMØDER till ytan, och i den tredje afdelningen det än finare Ifrån denna afdelning flyter nu vattnet in i renings- apparaten. Jag nämndc, alt jag för mina reningsförsök valt reduktions- eller Septic Tanksystemet. Dock skiljer sig min anläggning i många afseenden från en vanlig för- rultnelsebassäng eller Septic Tank. Såsom Septic Tank användes öfverallt annorstädes en enda stor reservoir, där vattnet stagnerar och därifrän en viss mängd på en gang insläppes i oxidationskropparna, hvarefter af- loppet åter tillslutes, under det reservoiren fylles mod nytt kloakvatten. Min Septic Tank är däremot delad i fyra rum. Jag utgick nämligen från den förutsättningen, att ju mer jag kunde forsvåra vattnels passage under i allmänhet bibehållcn strömhastighet, desto mer smuts, resp. felt, måste afsätta sig i apparaten. Den goda verkan af den vid inloppct anlagda fettfångaren har gjort, att jag nuniera förselt alla fyra reservoirerna med fettfångar- väggar. Följdcn häraf är också den, alt smutslagret från reservoir till reservoir biir allt tunnare. Slutligen skiljer sig min apparat från vanliga Sep- tic Tanks därigenom att vattenströmmen i min apparat är kontinuerlig. Apparatens funktion är så anordnad, att i en oafbruten ström lika mycket renadt vatten afrinner, som orent inledes i densamma. Slröni- hastigheten var beräknad för en tid af 24 timmar; dock har, af skiil, som senare nårmare skola fram- hållas, hastigheten i allmänhet varit något större. Det resultat, man hitlills uppnålt genom Septic Tank förfarandet, är, alt vattnets halt af organiska ämnen i förruttnelsebassängen niinskas med omkr. 40 %. En renhelsgrad af minst 60 % *) har eniellertid visat sig vara nödig,' for att vattnet ej mer skall undergå förruttnelse. För att uppnå detta har man, såsom nämts, från förruttnelsebassängen inledt vattnet i oxida- tionskroppar. I stallet för oxidationskroppar använder jag vanligt torfströ, genom hvilket vattnet slutligen filtreras. Genom detta forfarande har jag uppnått lika goda resultat som genom oxidationsprocessen och vunnit det, jag åsyftat, att metoden är i väsendtlig mån själfverkande och funktionerar oberoende af alla tempe- raturvexlingar. Apparaten rymmer, utom fettfångaren och filtrum 10 m3. Valtnet inledes till densamma genoni ett birör direkt från gatukloaken. Reservoirerna äro förenade med hvarandra genom ror med afstängningskran, så- lunda att hvarje reservoir för sig kan afstängas vid behof. Hvarje reservoir har därjemte vid midten af sin höjd en liten kran för aftappning af profven. Emellertid har det visat sig, såsom af tab. 1 nårmare framgår, att vattnet från profkranarna har en renhets- grad så hög, alt några vidare ätgärder för detsammas rening icke vore behöfliga. Delta beror dårpå, att vattnet i en mer direkt ström går från inlopp till utlopp utan att blandas med større delen af reservoirens inne- håll, hvilket då biir längre stagnerande och därvid undergår fullständigare rening. För att åstadkomma en fullständigare blanding och därigenom äfven minska strömhastigheten hafva numera större öppningar upp- tagits på olika Ställen af mcllanväggarna. Jag päbörjade mina laboratorieförsök den 11. mars 1902. De gynnsamma resultat, jag därvid uppnådde, och dem, jag framlade på Nordiska Naturforskaremötet i Helsingfors samma år, gjorde, att jag lyckades intres- sera Stadsingeniøren Idström för anläggning af den nuvarande försöksstationen, och får jag för hans vän- vissa olägenheter, som göra yttcrligare försök alt för- enkla reningen af allallsvattnet väl berättigade. Främst bland dessa olägenheter maste man ställa slammet, såval det gröfre, hvilket formedelst galler och sandfiltra skal! afskiljas, innan affallsvattnet insläppes i oxidationskropparna, och dagligen måste aflägsnas, som det i oxidationskropparna aflagrade slammet, för hvilket dessa, om också icke ofta, måste underkaslas cn omständig rengøring. Men om nu också dessa olägen- heter vore af mindre betydelse i forliållande till me- todens stora företräden, jämförd med andra hittilis kända, så är den dock oanvändbar vid våra kalia vintrar i Finland, då oxidationskropparna under sin långa hvilatid af flera timmar ofelbart måste nedisas och så- lunda bli mer eller mindre overksamma. Såsom en idealmetod ville jag ställa cn sådan, som vore så vidt möjligt själfverkande, och dar man så litet som möjligt bade all räkna med det vid alia andra metoder så högst besvärliga slammet. Erfarenheten från England, där Septic Tank för- farandet länge varit i bruk, har visat, alt några ätgärder för slammets aflägsnande under åratal vid delta system icke äro nödiga. De i allallsvattnet befintliga olösliga ämnena samla sig, de tyngre på bottnen, de lättarc på ytan i reservoiren, under det i midten forefinnes en jämförelsevis klar vätska. I följd af sönderdelning under gasbildning uppluckras småningorn de sedimen- terade ämnena och ilyta upp till det ofre slamlagret, hvilket sålunda tilltager i tjocklek, under det sedimentet icke ökas. Det ofre slamlagret bildar småningorn en sammanhängande betäckning, å hvilken ett rikligt mikro- och makroskopiskt djur- och våxtlif utvecklas, hvar- igenoni större delen af slammet ofvergår i vatten och gas, under det den öfriga delen ombildas till humusartade ämnen. Enligt Dunbars beräkningar för- svinna sålunda 90 volymprocent af allt afsatt slam. Septic Tank förfarandet erbjuder således den oskattbara fordelen, att man icke behöfver räkna med slammet. Jag lade därför detta system till grund för mina reningsförsök. Innan jag går till beskrifning af apparaten, vill jag nämna några ord om beskaffenheten af det kloakvattcn, som varit foremål för mina reningsförsök. Det hår- stainmar från en stadsdel, dår vattcnklosetsystemet ännu icke är infördt, med undantag af i tvänne gårdar, och dår några andra fabriker än en karamellfabrik och ett bokbinderi icke äro anlagda. Kloakvattnct består således till allra största delen af diskvatten, bykvatten, tvättvatten, badvatten och urin, och innehåller således till öfvervägande grad fettämnen, såval fasta som i emulsion, lösta organiska ämnen, såval qväfvehaltiga som qväfvefria, samt detritus af mångfalldigt slag, huf- vudsakligast af organisk natur. Då Helsingfors kloak- system är ett å kalladt samlingssystcm, som utom liushålls- oeh fabriksvatten äfven upptar regn- och snövatten, så följer däraf, att det under tider för regn och snösmältning visar en ganska olika sammansättning mol under torra tider, förnämligast beträffande kon- cenlrationsgraden. Redan å priori måste man ju an- taga, att feltet skall erbjuda de största svårigheterna vid reningsprocessen med afseende å dess svåra sön- derdclbarhet och dess envisa motstånd mot afskiljandet från en emulsion. Detta har också visat sig vara fallet. Affallet från vattcnklosetter sønderdeles däremot ganska hasligt. Jag anlade därför genast vid inloppct till apparaten en fcltfångare, bestående af en reservoir, afdelad i tre rum genom tvenne skiljeväggar, som sluta 30 cm från botlnen, och under hvilka vattnet måste passera. Vatt- net, som inflyter upptilt, träflar den forstå mellanväggcn och tvingas därigenom alt öka sig nedåt; de lättare större partiklerna stanna därvid på ytan i den forstå afdelningen. I den mellersta afdelningen samlas, hvad som ryekts med strömmen och där hunnit flyta upp *) Dunbar har påvisat ett mycket egendomligt faktum, att ett i reningsapparat behandladt affallsvattens renhedsgrad bör bedömas efter den relativa minskningen af organisk substans, icke efter den absoluta. Ett råvatten med 800 mg organisk substans i litern och ett med 400 förlorar hvardera förmäga att undergå förruttnelse, sA snart den organiska substansen minskats med 60 °/Q.