Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

44 FÆLLESMODER alla samfärdsmedel samt på grund däraf i hela vårt samfundslif, att man måste taga den största hånsyn till densamma och anstränga sig för att göra den så säker och ekonomisk som möjligt Då och då förekomma ock dessa förfärliga explosioner, när lif och egendom üppoffras, som mana menniskorna till att söka, hvad i deras formåga står, afvärja desamma. I Sverige exploderade under tioårsperioden 1889— 1899 minst 31 st. angpannor, hvarvid 24 st. personer dödades och 36 st. sårades, och många sådana olyckor hafva säkerligen endast genom en slump ej haft dessa gräsliga följder. Meningarna kunna dock vara mycket delade om, hum den kontrol], som skall användas för att undvika delta, lämpligast bör anordnas. Det är tydligt, att staterna i delta hänseende, liksom i öfriga fall, dar allmännare fara förefinnes, skola skydda lif och egen- dom samt hafva därför rättighet ja skyldighet att taga denna viktiga sak om hand. Vidare finnas såsom direkt intresserade, tillvärkarne af ånggeneratorerna samt ägarne af desamma. Att en samverkan af alia dessa olika intressen ej är lätt att åstadkomma är nog säkert, men omöjligt är det ej. Härvid bör först och främst anmärkas, att vid denna kontroll behöfves en stor spe- ciell fackkunskap. Denna kan ej genom lagar och forordningar åstadkommas, men dessa hafva ett stört värf att fylla genom att i bestämd form angifva de grundprinciper, enligt hvilka kontrollen skall anordnas. Man får dock härvid taga i beräkning den utveckling, ångenererinigen tager, och denna utveckling går så fort, att det år mycket svårt att vcta, hvad som skall komma. Det, som är moderntS i dag, är omodernt i morgen. Delta är nog anledningen till, att man i Sverige ej erhållit någon ångpannelag eller forordning utan hittilis nöjt sig med den institution, som finnes för industrien i sin helhet, nämligen yrkesinspektionen, ocli med den makt, denna har. Vidare har af ångpannaågare bildats privata in- stitutioner s. k. ångpanneforeningar, hvilka tagit till uppgift att utbilda specieli sakkunskap i ångpannefacket och att använda denna först och främst för kontroll af ångpannor. De hafva utbildats, så att de äro i viss mån själfständiga och gifva foreskrifter både vid pan- nornas konstruktion, utrustning och skötsel. Efterlefvas ej föreskrifterna, får pannan ej stå under foreningens kontroll, och anmäles saken för yrkesinspektoren. Ång- panneföreningarna förfara strängt vid revisionen af angpannornas både tillverkning och användning och føljer noggrannt hvarje ångpannas, så att säga, lefnad. En anteckning eller ännu bättre en mall öfver en an- fråtning kan mangen gang vara till ovärderlig nytta, då det gäller att bedömma en ångpannas värde eller rent af utdömma densamma. Därför antecknas ock på alla dessa institutioner mycket noggrannt allt, som rör pannorna, så att man, så godt sig göra låter, har reda på en pannas tillstånd. I nunåmnda institutioner samlas en mängd erfarenhet, som är af stort värde for frågan i sin helhet. Vidare har en sådan institution en nyttig verksamhet bredvid nämligen att meddela eldarne teore- tisk och praktisk undervisning, och detta är naturligtvis ock af en viss betydelse för kontrollen, i det eldarne härigenom göras skickliga att öfvervaka pannorna och äfven med slörre insikt kunna sköta desamma. Denna undervisning kan genomföras på flere sätt: Dels användes s. k. praktiska instruktorer, som vid själfva pannan undervisa eldarne om angpannornas och framförallt eldstädernas rätta skötsel; dels kunna inge- niörerna vid sina återkommande revisionsbesök efterse, att instruktionerna efterlefvas samt utföra genomgående undersökningar och mätningar vid maskineriet i sin helhet; dels slutligen anordnas för ångpanneeldarne undervisningskurser, vid hvilka eldarne erhålla någon idé om företeelserna i ångpannorna och eldstäderna. Det kan nu vara skäl att ingå på en nårmare redogörelse för de svenska ångpanneforeningarna. Denna redogörelse måste dock bli mycket kortfattad, ty den begränsade tiden lågger hinder i vagen för att göra den så ingående, som önskligt vore. Dessa föreningar hafva uppkommit på grundval af den erfarenhet, som vunnits i Tyskland. I detta land existera sedan 40 år tillbaka sådana föreningar, och att de gjort nytta, inses däraf, att antalet explosioner pr år och 1 000 pannor under åren 1879—1900 nedgålt från 2,7 till 1,07. Den er- farenhet, som under åren vunnits, finnes till stor del tillgänglig i tryek dels i föreningarnas årligen utkom- mande berättellser, dels i en mängd grundläggande arbeten utgifna af det internationella forbundet af ång- panneforeningar. De viktigaste bland dessa arbeten äro de bekanta s. k. Hamburger- och Würtzburger-normerna. Detta stora internationella forbund har årligen åter- kommande möten mellan delegerade från de olika for- eningarna, och ett sådant möte har just i dagarna åfhållits i Stockholm. Antalet ångpannor, som råknas till och stå under kontroll af det internationella for- bundet, utgjorde år 1902: 136 806 st. hos 46 föreningar Medräknas äfven de pannor, som ej tillhöra ångpanne- förening, men som ändock revideras af dessa föreningar, biir antalet pannor år 1902: 176 826 st I Tyskland tvinga nämligen staterna på en del stallen pannägare att låta revidera sina pannor af ångpanneforenin- garna. Frågan om kontroll af ångpannor är i Sverige af rätt gammalt datum, ända sedan 1866, men det dröjde ända till 1895, tills ett allvarligt steg togs, då Södra Sveriges Ångpanneforening bildades. Denna har nu under dessa 8 år arbetat med stigande framgång. Under tiden har år 1897 konstituerats Mellersta och Norra Sveriges Ångpanneforening. För att åskådliggora dessa foreningars framåtgående verksamhet har jag upprättat detta diagram. Man kan säga, alt den 23. febr. 1895 är den Ista foreningens födelsedag, ty då hölls det konstituerande mötet, men det dröjde naturligtvis någon tid, innan nödiga forberedelser gjorts och foreningen organiserats, hvadan den först på sommaren trädde i full verksamhet. Sedermera har den, såval hvad medlems- som pannantal angår, varit i oafbrutet stigande och stodo den 20. dennes 1008 pannor linder foreningens kontroll. Den andra foreningen konstitueredes den 14. Juni 1897, men började, sedan förarbeten voro undanstökade, sin verksamhet år 1898. Den har äfven, såsom af dia- grammet framgår, stadigt gått framåt. Hvad föreningarnas stadgar angår, så medger ej tiden alt läsa upp något af dem, men vill jag nämna, att i dem blef på sommaren 1901 tillsatt det andra af foIjånde stycken: