Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

48 SEKTIONSMØDER rysk ingeniør Cambiagio, men under ledning af en finsk ingeniør, var den forstå i sitt slag i landet och var anmärkningsvärd för det stora vattcndjup, nämligen 11 m under lågvattenståndet, för hvilket sänkkistor kommo till användning. Molons tvärgenomskärning har den form, fig. 1 visar. Sidorna begränsas af sänkkistor och på dem upp- forda granitmurar i cementbruk. Det hela afslutades med en cnda väldig sänkkista, bildande ett molohufvud. Kistornas ytterväggar dossera med 1 : 5. Murarna åro något indragna från kistkanten. Kistorna äro tim- rade af rund stock med minst 20 cm toppdianieter. Tvärväggarna äro anbragta på 2,07 m afstånd från hvarandra. Liksom sänkkistorna själfva utfylldes rummet dem emellan med sten och ofvanpå denna mellan mu- rarna med grus. Hangö hamn blef statsegengom, sedan Hangö— Hyvinge järnväg genom köp år 1875 ofvergått i finska statsverkets ego. Öfvcrstyrelsen för våg- og vattenbyggnaderna fick år 1888 af senaten i uppdrag att uppgöra forslag till förlängning af molon och anläggande af en kaj längs bottnen af den vik, som molon skyddade, samt till upp- muddring af denna vik för hamnbassinens forstorande. Mot konstruktionen af den gamla molon, som är utsatt för hög sjogång från SO—S, i hvilken riktning hafvet ligger öppet, gjordes bland andra följande an- märkningar: De våldsamt anlöpande vattenmassorna inpressas mellan stockarna i kistväggen in i kistan och fyllningen bakom densamma och medtaga vid vågens tillbaka- trädande grus och stenpartiklar samt åstadkomma så- lunda slitning af stockvåggarna och sankning af fyll- ningcn i molon. De öfver muren kastade vattenmassorna uppgräfva fyllningen och åstadkomma rubbningar af järnvägs- spåren. Fartyg, som ligga till vid molon, — denna tjänstgör nämligen äfven som lastkaj — hvila mot kist- väggen, som därigenom slites och slutligen söndras, under det att fartygen äfven åverkas af bulthufvuden i kistvåggarna och af framspringande stockändor. Till dessa omständigheter, hvilka måste beaktas vid molons förlängande, kom en af .synnerlig vikt, nämligen att hamnen utbildats till vinterhamn. Äfven under vintrar med svåra isforhållanden, då hela Finska viken samt äfven Östersjön till stor del kan vara isbelagd, uppehålles numera sjöfarten i Hangö med tillhjälp af isbrytare, genom för vintertrafik sär- skildt konstruerade ångfartyg. Vid sådan vintersjöfart komma kajerna att under- kastas skildt svåra påkånningar. Genom isbrytarena måste den fasta isen vid kajerna, hvilken kan uppnå en tjocklek af 0,6—0,9 meter, sönder- bråkas. Under den ofta flere månader långa tid, då hamnen är isbelagd, kan issörjan uti densamma erhålla en tjocklek af liere meter. Vid manøvrering med fartyg under sådana ior- hållanden blifva kajerna ofta nog utsatta för svåra angrepp och böra erhålla en därefter lämpad konstruk- tion. Det är vidare nödvändigt, att ångare, framdrifna genom tjock is och issörja, skola kunna glida längs kajen, utan att hvarken farlyg eller kaj skadas. I betraktande af alla dessa omständigheter upp- gjordes å Öfverstyrelsen forslag till sådan genomskäring för molans förlängning, som synes af fig. 2. Forslaget godkändes och lades till grund för ut- förandet. Vattendjupet uppgår till 12,5 m under 0. — Grunden består öfverst af ett omkring 1,5 m mäk- tigt, mjukt dyartadt lager; sedan foljer fin lerblandad sand till 20 å 28 m under vattenytan, då berggrunden möter. I stallet lor att, såsom vid tidligare liknande kon- struktioner hos oss skett, nedföra kistorna till den na- turliga hafsbottnen, byggdes här ordentlig grund för kistorna. För sådant åndamål utfylldes på hafsbottnen ett omkring 1,5 m tjockt lager groft grus och ofvanpå delta bank af sprängd sten till en höjd af 7,4 under 0-valtenytan. Ofvanpå denna bank anbragtes sänkkistor af 19,1 m bredd, genomgående i molons tvärriktning, samt 10,6 m längd. Efter det kistorna nedsänkts, fylldes deras inre afdelningar möjligast snabbt med sten. De yttre afdelningarna, hvilka voro tätt timrade och diktade, fylldes med svag beton. Ofvanpå kistornas betonkamrar uppfördes begränsningsmurar af granitblock, lagda i cementbruk. Stenblockena sammangjötos skiktvis, och kunna murarna därföre anses- såsom monoliter. Mellan murarna anbragtes sand och grusfyllning, efter det att närmast ofvanpå sprängstenen utfyllts. ett lager fältsten med uppåt aftagande groflek, så att materialet slutligen öfvergick till groft grus. Sålunda hindras sandfyllningen att neddragas i sprängstensmassans ihålighetcr, äfven trots de af vägrörelsen beroende växlingar uti vatten- ståndet i molon, som under sjogång eger rum. Vid molons inre sida, diir fartyg i regeln anlägga, är en kraftig horisontal ledarebjälke anbragdt, bestående af tre på bjälkklotsar hvilande järnvägsskenor med mellan- fyllning af trä. Enbart mot denna bjälke hvila fartygen under formcdling af hvilare. Konstruktionen, som i hufvudsak utfördes 1889 — 1890, har visat sig synnerligen hållbar och egnad att motstå äfven svåra angrepp. Såsom prof hårpå må anföras, att år 1891 på våren en fullastad 600 å 700 tons ångare, i anledning af fel vid manøvreringen, med icke obetydllg fart anlöpte med stäfven rätt mot molon. Därvid inböjdes fartygets ståf och tillbucklades 14 st. plåter i foren. Å molon genombröts endast ledare- bjälken, under det att muren blef fullkomligt oskadad. Remonten å molon koslade några tiotal mark, under det att fartygets remont steg till 14 000 mk. Då fartyg under enahanda forhållanden anlöpt mot gamla molon, hafva de inträngt metertal i densamma och åstad- kommit skador, hvilka hotat konstruktionens fortbe- stånd och fordrat stora summor i remont. — Kostnaden för anläggningen steg till omkring Fmk 5 000 pr. längd- meter. Under åren 1892—1894 utvidgades hamnbassinen genom uppmuddring, och anlades en kaj vid dess östra sida. Denna kaj erhöll sådan tvårprofil, som fig. 3 visar, dels af ekonomiska skill, dels emedan man vid tidpunkten för dess anläggande icke antog, att det skulle blifva möjligt att under svåra isforhållanden, i anseende till kajens läge i öfre ändan af den trånga bassinen, använda densamma för vintertrafik. En senare af stats- verket anskaflad kraftig, synnerligen lätt manövrerbar isbrytare af amerikansk typ med propeller både i för och akter har emellertid möjliggjort kajens användande äfven under svåra isforhållanden i hamnen. Såsom af genomskärningsritningen framgår, voro grundforhållan- dena mycket ogynnsamma. Vattendjupet vid anlägg- ningsstället var endast omkring 1 m. På en del sträckor måste trappor insprängas i sluttande berg, på andra lös jord undanskaffas på ånda till 11 å 12 m djup och ersättas med stenbank. Kistan är iorsedd med kraftiga följare, som uppbära belastningen af muren. Sättningar äro härigenom uteslutna. Kistan är timrad af flankade stockar, som hvila mot hvarandra med omkring 10 cm yta. Tvärväggarna, på två m:s afstånd, hafva fram- springande knutar. På hvardera sidan af dessa knutar är vid hvarje tvärvägg en 25 cm bjälke stärkt fast- skrufvad. Sålunda erhölls ett system följare af stor styrka. Vid muren finnas två horisontala ledarebjälkar anbragta. Efter tio års begagnande äro följare och ledarebjälkarna betydligt skadade. Konstruktionen egnar sig därföre ej, hufvudsakligen i anledning af att kistans yttre vägg dosserar — med 1:6 — for vintertrafik. Den-