Beretning Om Den Tekniske Og Hygiejniske Kongres I Kjøbenhavn
Den 24.-27. Juni 1903

SEKTION I 47 karaktäristisk anblick, i synnerhet middagstiden, då efter bantågens ankomst par tiotal ångbåtar anträda sina färder i olika riktningar på de oingifvande vid- sträckta vattnen. Finland har en lång, till stor del af vidsträckt skargård omgifven kuststräcka. Sammanlaggda längden af längs kusterna utprickade farleder år 5 600 km. Med afseende å djupet äro dessa farlcder inde- lade i fyra kategorier med dj up af resp. 6, 12, 18 och 24 fot. Förutom hamnarna uti landets 23 kuststäder finnas en mängd andra hamnplatser af enskild natur, mest använda för lastning af trävaror. Samtliga för par tiotal år tillbaka förefintliga stads- hamnar voro, på en — Hangö hamn — när, väl skyd- elade af naturen. Kajer och hamnbryggor konstruerades i allmänhet såsom sänkkistor, hvilka, dår grunden var fast, formades efter denna och nedsänktes samt, om lös grund forefanns, genom belastning nedpressades i grun- den, tilis åtminstone tillfällig jämnvikt erhölls. På pålrust hvilande stenkajer finnas dock i stor utsträckning i Åbo samt äfven i Viborg och Helsingfors. Inrättningarna för hamnrörelsens bedi'ifvandc voro öfverhufvudtaget af gammaldags, primitiv natur. Den egentliga hamnbyggnadstekniken i Finland daterar sig, kan man med skill påstå, först från slutet af 1880-talet. Början till rationella hamnanordningar beträffande såval plananordningen i sin helhet som konstruktionen af kajer och molor samt till dem hörande inrättningar gjordes af finska statsverket med år 1889 påborjad utvidgning af Hangö hamn samt af Helsingfors stad,! då staden år 1892 skred till utförande af jämförelsevis storartade arbeten för sina hamnforhållandens förbätt- rande i sammanhang med en år 1890 till utförande bestämd haninbaneanläggning. Insikten om nödvändigheten af tidsenliga hamn- anordningar spred sig snart till landets öfriga städer, af hvilka en del gjort för sina små samhällen, med ofta endast något eller några få tusental innevånare, stora uppoffringar för hamnbyggnader. Sedan år 1889 ha uti följande tio städer hamnarna underkastats betydliga utvidgningar och förbättringar, nämligen i Viborg, Fredrikshamn, Kotka, Helsingfors, Hangö, Åbo, Raumo, Björneborg, Jakobstad och Uleå- borg. Nya hamnar hafva anlagts vid Lovisa (Walkom), Björneborg (Mäntyluoto) och vid Brahestad (Lapaluoto). Under utvidgning äro f. n. hamnarna i Hangö och i Kemi städer. Af nedanstående tabeli framgår storleken af den för hainnåndamål uti enhvar af de i tabellen upp- tagna släderna under åren 1888—1902 nedlaggda pen- ningesummorna samt längden af kajer och tillhörande vattendjup. i Stadens namn 7örefintlig kajlängd ni Vattendjup m Under åren 1888-1902 nedlaggda kost- nader. Fmk. Viborg 2 250 2,1-4,5 1 340 000 Fredrikshamn .. 448 1,0-4,5 330 000 Kotka 990 3,2-3,7 1 100 000 Walkom (Lovisa) 300 j 140 3,0 / 8,5 300 000 Helsingfors 4 690 1,0-8,0 5 870 000 däraf (1 150) (6,0-8,0) Hangö 437 6,0-7,4 980 000 Åbo 5 960 1,0-6,0 2 461 000 Raumo 420 3,0-6,0 329 562 Björneborg (med) 930 J uthamnarna Räfsö (och) . . . / 1 354 1 c:a 3,0 1 24G 000 Mäntyluoto . . . j 681 2,5-7,5 2 210 000 Wasklot (Wasa) . 325 2,0-7,2 Jakobstad Brahestad (Lapa- 900 3,0-7,2 213 000 luoto) 305 3,5-7,0 350 000 Uleåborg 170 2,0 ) och dess ut- hamn Toppila 3 900 2,0-6,0 ( 1 087 000 Tammerfors .... 960 1,5 vid 1. v. 345 000 Kuopio 1 338 c:a 1,0—3,0 vid 1. v. — Forestående uppgifter å kostnaderna äro icke alt betrakta såsom värden för de resp. hamnarna, utan ange endast de summor, hvilka sedan 1888 nedlagts. Dessa summor fördela sig för de fiesta af ham- narna på hela tidsperioden, för det mindre antalet på några få år. Helsingfors är af naturen ypperligt utrustad med hamnar. De verkställda hamnarbetena erbjuda äfven åtskilligt af allmännare intresse. Landets andra stad, Abo, har enligt forestående tabeil alt uppvisa större kajlängd än Helsingfors. Detta beror af, att stränderna af Aura å, som genomrinner staden, å kilometertal af sin längd äro försedda med kajer, vid hvilka vattendjupet emellertid å.långa sträckor är ringa, så alt de endast lämpa sig for båttrafik. Andra sträckor af dessa kajer hafva vattendjup af upptill 5 m. Stadens hamn för djupgående fartyg ligger vid åns mynning. Kajer oeh varuskjul äro byggda af trä. Det hela synes vara praktiskt, på ett behofvet motsvarande sätt planlagdt och utfördt Hamnen är anmärkningsvärd därigenom, att den- samma, ehuru belägen längt inne i en vidlyftig skår- gård, har att uppvisa regelbunden vintertrafik. Denna uppråtthålles genom isbrytande ångf'artyg och med till- hjälp af en isbrytare, som vid behof oppenhåller ränna i isen, västerut ända till Alands haf och söderut till Utö vid Östersjön. Genom att såval i tekniskt som i ekonomiskt afseende konstatera möjligheten af denna vintertrafik har Åbo stad gjort sig i hög grad förtjänt om utvecklingcn af landets vinter-sjötrafik. Att ingå på närmare teknisk beskrifning af de anmärkningsvärdare hamnarna förbjuder den knappt tillmätta tiden. Foredragaren ville därföre inskränka sig till att i korlhet beröra arbetena för utvidgning af Hangö hamn och för byggande af Mäntyluoto hamn, hufvudsakligen med fästadt afseende å utvecklingeu af de därvid till användning komna molo- och kaj- typerna. Ritningarna och forslagen till hvardera dessa hamnar äro uppgjorda å öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna, under livars ledning äfven arbetena utföras. Hangö hamn. Belägen på landets sydligaste udde, Hangöudd, anlades denna hamn under åren 1872—1873 i sam- manhang med den af ett ryskt bolag samtidigt byggda Hyvinge—Hangö järnväg. Afsikten med anläggningarna var att öfver Hangö få stor transitotrafik i gång till S:t Petersburg. Hamnarbetena bestodo hufvudsakligen i byggandet af en längs sydkanten räknadt, 138,6 m lång molo samt anläggandet af en kaj i fortsättning mot land af molons norra sida. Sålunda erhölls en 194,4 m lång kajsträcka. Vågbrytaren, som utfördes på entreprenad af en