JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
8!)
visade. Denne fremstående ståltillverkare, som önskade fram-ett på en gång hårt och tänjbart stål, foretog sig att söka fram-detta genom att i vanligt stål öka manganhalten utan all sam-öka kolhalten och gjorde då den forvånande observationen, att manganhaller av 10 å 12 % och med endast c:a 1 % kolhalt
Manganstål*: Ovan omtalade egenskap, som manganen medför, nämligen att vid större halter göra järn och stål skort, gäller dock ej för vilka mangan- och kolhalter som helst efter vad R. A. Hadfield 1888 ställa sliilla tidigt med erhåller man elt stål, som vid härdning i vallen biir mjukt och vid utglödgning hårt och som i stället för att vara sprött tir utomordentligt Segt- Så visade l. ex. ell stål med 13,7 5 % Mn och 0,8 5 % C efter härdning i vatten en slrackhållfasthet - 102,3 kg pr mm.2 med en tånjbarhet av 50,7 %, varjämte det efter härdningen kunde i kalit l|Hstånd dubbelböjas. 1903 offentliggjorde så L. Guillet mera uttöm-niande och bättre planlagda undersökningar å såval kolfattigt som kolrikt manganstål med varierende inanganhalter (se nedanstående
XX), och vilka undersökningar för det mjuka materialet visa l*'1’ en manganhalt av 20 % Mn en hållfasthet nära tredubblad i 'let ohärdade och dubbe! i del härdade emot den i vanligt stål av sannna kolhalter, medan tänjbarheten kan sägas vara lika för båda s agen stål, varföre segheten hos manganstålet är ungefär dubbelt så slor som hos »kolstålet». Vid 33 % Mn-halt är hållfastheten i del °hårdade (53 % och i det härdade 45 % större, medan tänjbarheten llHvuxil med resp. 105 och 177 % från det nianganfattiga stålets mol-Sv^randc siffror. Det 13 %-iga manganjärnet uppvisar härtill relativt 0 ördelaktiga siffror. I hejarproven visade sig inanganstålen i regel underhal liga, i Brinells hårdhetsprov åler visade de 4- ti 5-dubbelt '^gre siffror tin det vanliga kolstålets.
Hadfields och Guillets offentliggöranden och ännu mera de utstäli-llIngar av inanganstålprov, den förre visade vid diverse expositioner, klar-W°ide för var och en, som hade intresse för nya stålsorter, att mangan-stalet borde komma all få en stor belydelse för alla andamål, där liess <inlliga slitstyrka, seghet och hårdhel kunde få göra sig füllt gällande, och j.’a Here stallen började man söka framställa del nya materialet. Härvid ‘»Hträdde emellertid så stora svårigheter i själva fabrikationen, att de s ‘i därav avskräcktes från vidare försök. För all anföra eil parexem-’ sa förstördes, när man sökte framställa manganstålet i deglar, dessa p^'ast av den på den sura degelmassan stärkt frätande manganen och ‘l edes sönderfrättes ugnsfodren i martin-och bessemerugnarna med 11 mfodring, och som manganen är synnerligen lältoxiderad uppstod, man använde sm l eller basiskt infodrade ugnar, stora man-
lusler i slaggen, dock niest i del förra ugnsslaget forslås. De
me0 SkV- _
Se Bulletin de la société d’enoouragement 1903 sid. 421.
300, 1891 sid. 993, 1904 sid. 281, 1909 sid. 723, 1909 sid.
328 oeh 1911 sid. 156.