JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
107
Den redan många ganger i denna bok omnämnda R. A. Hadfield har 1903 även offentliggjort en serie försök med olika sammansatta Avolframstål, vilken redogörelse på utmärktaste sätt kritiskl refererats av Ledebur i S. u. E., 1903, s. 1309, och här nedan i korthet sammanfattas:
Hadfield ulförde tyyärr sina prov medelst tillsatser av en kolrik wolframjärnlegering, varigenom vid stigande wolframhalt oundvikligen ock erhölls stigande kolhalt i stålet, görande provserien vida mindre utslagsgivande, än om han begagnat sig av på aluminotermisk våg fram-ställd wolfram renad genom omsmällning med wolframsyra.
Den använda legeringens sammansättning var:
Fe
Wolfranitackjärn 5,3 5
Sträckprovsförsöken
79,50 framgå
C Si S P
% % % %
2,87 0,75 0,05 0,02
av nedanstående tabell.
Mn % 1,30
Cr % 0,1 6
W
Tabell XXVII.
A n a 1 y 8 Sträckprov
Prov nummer w c Si s P Mn Elasticitetsgrans i kg pr mm2 Hållfasthet i kg pr mm2 Tanjbarhet i %
Oglöd- Glöd- Oglöd- Glöd- Oglöd- Glöd-i
gat gat gat gat gat gat
* % % % % % prov prov prov prov prov prov
1 0,1 0 0,1 3 0,03 0,1 2 0,06 0,22 31,40 21,98 39,25 34,54 35 43 i
2 0,20 0,15 0,04 ej best. ej best. 0,2 2 34,64 25,92 42,39 34,54 40 46
3 0,4 0 0,1 5 0,07 0,1 0 0,08 0,29 37,68 28,2 6 48,67 39,25 33 39
4 0,35 0,13 0,04 ej best. ej best. 0,1 8 31,40 25,12 42,39 36,11 37 45 I
5 0,81 0,21 0,05 » » 0,1 8 45,53 28,26 50,24 41,22 35 37
6 1,20 0,2 2 0,0 5 » » 0,1 8 39,25 26,69 50,24 42,39 25 37
7 1,4 9 0,2 1 0,07 0,1 2 •0,07 0,25 31,40 30,68 53,38 44,60 26 37 1
8 3,40 0,28 0,0 6 0,1 0 0,06 0,28 48,67 36,11 64,37 53,38 29 34 :
9 7,47 0,38 0,11 ej best. ej best. 0,2 0 58,09 37,» 8 98,91 62,80 14 25
10 8,33 0,46 0,08 0,06 0,28 70,65 39,25 100,48 65,94 2 23
11 10,56 0,63 1 0,10 » ej best. 0,25 86,35 43,96 125,60 75,3 6 5 ej best. 10
12 15,65 1 0,7 6 0,1 9 » » 0,28 pj best. 42,3 9 ej best. 89,49 3
1 13 ' 16,18 ! 0,78 0,1 5 0,1 5 1 0,04 0,2 7 » 42,3 9 » 67,51 » 1
Samtliga provs smidbarhet var någol mindre än vanligt gott kol-järns och kolslåls av motsvarande kolhalter, hell naturligt för övrigl, då i dessa prov svavelhalten var mycket för stor i törhallande till •nanganhallen. Betraktas tabellens siffror gruppvis, ordnade i någol så när lika kolhalter i varje grupp, framträder füllt tydligt, alt wolfram höjer elasticitetsgränsen, ökar hållfastheten och minskar tänjbarheten, eliuru intetdera på långi när i samma grad, som en lika stor ökning i kol-kalten åstadkommer. Och ej ens, såsom Ledebur ock påpekar, i samma grad, som motsvarande halter av kisel, aluminium och krom göra.