JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
109
Lautsch & Tammann hava visat, alt inolybdenstålen kunna in-delas i likhet med wolframstålen, men vid de förra inträffar övergängen niellan perlitiska och dubbelkarbidiska stål redan vid 3 % Mo i st. f. vid 10 % W. Såsom redan i Wiborghs Metallurg! anfördes hade våra svenska verk också funnit, alt endasl tredjedelen så mycket molybden erfordrades for att få stål av samma egenskaper som med wolfram. De senare erfarenheterna vid elt av våra degelstålsverk ha emellerlid varit, att molybdenstålet stilller sig omöjligt, dels därför att de svavel-rena molybdenlegeringarnas pris år så högt, all molybdenstålet biir dyrare än wolframstålet, trots den mindre metallåtgången, dels är molybdenstålet svårare alt bearbeta, känsligare i behandlingen, och spricker lätt såval under denna som sedan det färdighärdats. Om för-söken alt använda metallen såsom tillsalsmedel i de mera samman-satta specialstålen se under dessa.
71. Vanadin och järn.
a. Vanadin och kvantiteten därav som järn kan upptaga: Enligt Cleve upptäcktes metallen första gången av del Rio i rothbleierz irån Mexiko och fick av honom namnet erythronium, men förväxlades sedan med krom, till dess professor Sefström 1830 äterupptäckte den i smidesjärn från Taberg i Småland. Denna upptäckt tillkom på sä satt alt bergmästar Carl Rinman i början av 1820-talet påvisat och Sefström 1825 fann riktigt, alt kallbräckt stångjarn doppat i saltsyra bekläddes på ytan med ett svart pulver. När Sefström 1830 försökte detta prov på det i stallet i kallt lillstånd synnerligen sega Tabergs-stängjärnet, fick han ett annat pulverformigt beslag, vilket han för dess olika utseendes skull analyserade och fann innehålla en ny metall, som han gav namnet vanadin. Vanadin är sedan funnen utom i Tabergs-nialmen även i de andra smålandsmalmerna vid Inglamåla och Lång-hult, i Ulvömalmen och av Grabe nyligen i alla av honom analyserade svenska titanhaltiga järnmalmer. I samtliga forekommer den dock i endast ringa mängd, mest kanske i Ulvömalmen, dar den i anrikad malm lär komma upp till nära 1 % V. Likaså förefinnes vanadin i våra sjö-och myrmalmer, i Skånes leror m. m. Sedan man på senare år funnit vilken god och stor inverkan vanadinen har på järn och stål, efter-spanas vanadinmalmerna ivrigt överallt, och nu känner man till fiere rika sådana malmer, varå av en del analyser här nedan anföras efter Venator (S. u. E. 1908 sid. 258) och J. J. Bravo (S. u. E. 1908 sid. 566) följande två:
V2O6 PbO SiO3 Fe2O3 A12OS MnO As2O6 P2O6 CuO S Mo02 % % %%%%%%%%% Spansk malm 12,20 51,27 15,30 10,14 3,15 2,29 1,40 1,10 0,50 — — Peruansk » y
från Lasco 16,08 — 10,88 3,50 3,85 — — — — 60,61 0,50