JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
1 13
0,7 % V och vid de hårda med gränsen vid c:a 3 % V. Att få hög-procentiga vanadinstål av jämn sammansättning bjuder emellertid nära nog oövervinnliga svårigheter enligt vad flerfaldiga försök visal, och anser Guillet della bero på vanadinkarbidens låga sp. vikl, som orsakar, att den vill uppflyta till götenas överända. Som del dock ej kan komma i fråga all med vanadinens höga pris fabricera högpro-centiga vanadinstål, har saken mindre intresse. Vid de s. k. rena 'anadinstålen nöjer man sig med 0,0 5—0,2 0 % V-tillsatser, och vid dem slipper man i allmänhet ifrån denna ojämnhet. Sandelin anför (se foredraget .1. K. A. 1911) siffror för två vanadinstål och etl kolstål av ungefär, undantagandes vanadinhalten, likartad sammansättning, ‘le två nedan först nämnda utglödgade vid 800°, del sista vid 900°.
c Kolstälet 0,2 2 V Mn 0,24 Si 0,08 S 0,020 Strack- P gräns kg. mm3 0,015 3C>,3 Brott-gräns kg. mm“ 44,5 Tänj-barhet % 37,5 Kontraktion 64,5
Vanadinstål 0,2 0 0,27 0,48 0,09 0,020 0,01 5 44,3 56,9 29,5 59,4
> 0,1 1 0,29 0,13 0,11 0,03 1 0,03 1 30,2 43.8 24,n 62,5
Det ena vanadinstålet visade således förbättrade, del andra för-
samrade hållfasthetsegenskaper. Sandelin anför ock Carnegie-verken om vanadinstålen, vilket yttrande eil yttrande torde kunna från för-
klara nyss nämnda tydliga olikhet nämligen:
Vanadinstälen ha formågan alt genom varmebehandling i högre grad undergå förbättring i sina mekaniska egenskaper än något annal stål, men denna dess egenskap gör en exakt upphettning och avkyl-n>ng till en nödvändighet. För alt ernå füllt tillfredssliillande resultal måste man därför exakt kunna bestämma temperaturen genom an-vändande av en noggrann pyrometer och tilise, att upphettningen håndhaves så, all del behandlade stycket alltigenom har en likformig temperatur. —
Offentliggjorda finnas emellertid även om rena vanadinstål med låga vanadinhalter inycket bättre hållfasthetssiffror än vid ovanstående vanadinstål med 0,2 7 % V, om man nu füllt kan lita på dem. Vid de mera komplicerade stålen tyckes emellertid vanadinen mindre om-disputerat spela en t. o. m. större roll (se under specialstål).
72. Titan och järn.
a Titan och kvantiteten därav, som järn kan upptaga: Många av yåra svenska järnmalmer hålla avsevärda mängder tilansyra, och •synnerhel utmärka sig härför Smålands och Norrlands, så att t. ex. Långhults haller 8,so % TiOä, Alnö 12,14 % TiO2, Ulvö 10,06 % TiO.„ l^uotivare 14,2 5 % TiOä och Sörlia i oanrikat prov 12 % och i anrikat
8.