.TARNET OCH DESS LEGERINGAR
123
lydligt vid frågan om, huru mycket kolbundet järn ren koppar kan i sig lösa, om tackjärn och koppar sammansmältas, ty dar fann Lipin 1-8 2 % och Müller 1,5 %. Pourcel påstår, alt man genotn samtidig aluminiumtillsätlning kan öka tackjärnets fonnåga all i sig lösa och kvarhålla koppar.
Lipin gjorde vid sina försök med tackjärn-kopparsaminansinält-ningarna für övrigt följande observationer:
l:o. Tackjärnets lättflutenhet ökas med kopparhalten.
2:o. Högforstackjärnets mörkgrä, finkorniga brott overgår med växande kopparhalt till eil allt ljusare och grövre, isynnerhet om gjut-■’ingen sker i Sandform.
3:o. Gjutes kopparhaltigt tackjärn i kokill, sä synes ej kopparen bidraga lill härdningskolets ökande, ly entlast vid så hög halt som 4,9 % Cu fick tackjärnet en smal vit rand, medan åter samma Högfors-järn vid lillsals av 1,5 % Mn eller 2 % Cr blev, gjutet i kokill, helvilt ända igenom.
4:o. Tackjärnet visade sig eller kallnandet alldeles täll i brottet.
5:o. Högforstackjärnet hade i och för sig 30 kgs brotthållfasthet och ökades denna något genom koppartillsätlningarna, men gick fürst v'd 4,9 % Cu-hall upp till 35 kg.
På ståls och smidesjärns egenskaper har kopparen givet ganska stor inverkan, åtminstone om den ingår i större mängd, men lorskarna äro här av vida större meningsskiljaktighet, än då del giiller tackjärnet. Så har Pfeiffer kommit lill nästan motsatta resultat mol v«Kl Slead och Breuil slutit sig lill, och skulle man endasl hava dessa herrars undersökningar all gå liil, vore föga vissl all i delta avseende andraga om kopparen. Kinellertid hava vi tre andra verkligt goda Och praktiska utredningar all hålla oss lill, nämligen herrar Lipins, Müllers och Diliners.
Lipin gjorde sina genom att i basisk martinugn sammansmälta Högfors tackjärn (svavelrent) med mjukaste fosforfritt järn. Tre char-8er gjordes, varav den forstå tappades med 0,1 o %, den andra med 0>60 % och den tredje med 1 % kolhalt, varel’ter av de så fabricerade stålsorterna konstanta kvantiteter omsmaltes i degel med varierande kopparhaller och utan kisel- eller mangantillsättningar. De så erhållna götena utsmedos därefter vid 900—930° temperatur under ångham-mare, varefter de utsmidda stängerna provades å rödbräcka och i s,råckprovsmaskin.
Härvid visade det stål, som fore omsmältningarna var sammansatt:
C = O,io %
Si = 0,09 »
Mn = 0,14 »
P = 0,023 »
S = 0,034 »
lol jande varden: