ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
128 JÄRNETS METALLURGI För oss, som rosla våra malmer i de utmärkta Westmanska rost-ugnarna, är en mindre arsenikhall ej så farlig, ty endast en obelyd-ligare del av densamma kommer in i järnet om ock troligtvis någo l niera, än vad man hittills till följd av felaktiga analysmetoder lyckats konstatera, medan åter i utlandet, såsom Ledebur säger, största delen av inalmernas arsenikhalt går i tackjärnet. Och likaledes tyckes hos oss en avsevärd del av tackjärnets arsenikhalt sedan bortgå, då det-samma i lancashire- eller vallonhärd färskas ned till smidesjärn, ly i det senare hava vi ej seit någon menlig inverkan därav och ej kunnat konstatera i delsamma så höga arsenikhalter, som om tackjärnet i martinugn nedfärskas liil stål och götjärn, varom niera här nedan. I utlandets malmer är arseniken mycket allmännare förekom-mande och ofta till större mängd än hos oss, och delta i forening med all malmerna där mycket stillan bli underkastade rostning fore förhyttandet gör, att fruktan för arseniken där är större än hos oss. Huru mycket arsenik järn kan upptaga är ej nöjaktigt utrett, men även kolbundet järn kan därav upptaga stora mängder, så alt man l'unnil t. ex. uti i Algier av araberna fabricerade bomber ända till 30 % As. b. Arsenikens förekomstsätt i järn har ansells vara vare sig som Fe8As eller Mn8As2. c. Arsenikens inverkan pä järnets tekniska egenskaper: På tackjärnet hava de i praktiken förekommande arsenikhal-terna ingen som helst verkan. På stål och smidesjärn: Vid välljärnet medför enligt G. A. Forsberg även mindre arsenikinängder avgjort rödbräcka, och Eggertz anser bevisat, att järnet dessutom biir svårvallt vid arsenikhalter över 0,0 2 %, så att vällskarvarna då bli svaga. Som ovan sagts håller Dannemora lancashire- och vallonjärn små mängder av As, men som de utgöra råmaterielet för världens finasie degelstål så framgår redan därav, att mindre arsenikhalter ej skada alt hava med i stål. I ännu högre grad än Dannemoras välljärn håller dess martin-inetall arsenik, ty vi hava i densamma funnit ända upp till 0,0 6 4 % As, vilken arsenikhalt ej heller här i något avseende tyckes menligt inverka på stål av högre kolhalter, ty sådant har visat sig, trots denna arsenikhalt, vara av allra utmärktaste beskaffenhet, och är så väl inom Sverige som utomlands erkänt såsom füllt jämförligt med basta engelska degelstål. Och även de mjukaste hårdhetsgraderna av sagda martin anses såsom prima vara, men dock har det visal sig, all skick-liga svenska stålprovåre enigt förklara detta järn, om det bereits i sur ugn, vara något »styvare och kortare» än motsvarande l:ma mjuk martin från i andra bergslager i gång varande ugnar, trots dessas något fosforhaltigare vara. Vi förmoda därför, att i götjärn t. ex. 0,0 3 6 % AsO,o 2 o % P har något större verkan till kallskörhet än enbart 0,0 3 5 % P, som l:ma mjuk martin eljest kan hålla utan skada