JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
129
för sin seghet. Nägot svärvälldare hava vi emellertid ej funnit den förra martinen än den senare.
1888 lämnade forst Stead och därpä Harbord och Tucker redo-görelser för av dem gjorda undersökningar å arsenikhaltigt järn och stål, vilka sedan av Stead 1895 kompletterades, varförutom man även äger uttalanden i samma ämne av Marchal och Billings m. fl., och ehuru forskarna, i vad som omtalats, ej alldeles stämma overens med varandra, torde såsom nägot så när säkra resultat förtjäna framdragas, att i vad hållfasthetsegenskaperna angår, skall i mjukt järn en arsenikhalt av upp till 0,15 % hava mycket ringa inverkan, medan, densamma stiger över 0,2 %, materialets hårdhet ökas och tänjbarheten sjunker. Hållfastheten skall till 0,4 8 % As ökas från 36— 50,7 kg. och tänjbarheten sjunka från 29 % vid 0 % As till 11 % vid 0,9 2 % As. Harbord och Tucker fumio järn med 1 % As ännu smid-bart, och Stead kunde smida ett med till och med 4 % As, medan ernot dem stå Karsten, som fann rödbräcka börja inträda vid 0,2 3 %, °ch Billings, som fann helt små arsenikmängder medföra sådan. Vid 4 % arsenikhalt skall tänjbarheten bliva = 0 och järnet omöjligt att välla, men när ovällbarheten först uppträder är omtvistat, i det en säger vid 0,17 %, en annan först vid 2,7 5 % As.
Mera än 0,1 % As lär emellertid sällan förekomma ens i utländskt Järn och stål, så någon praktisk belydelse har större delen av ovan-stående siffror ej.
d. Antimon forekommer ytterst sällan i svenska järnmalmer och aldrig i den mängd, att det har den ringaste praktiska betydelse. Utomlands åter lär den enl. Hütte vara allmännare, och är det genom undersökningar där bevisat, att den, tillsatt i större mängd än 3 %, ftiinskar tackjärnets formåga att i sig upptaga kol, och att den ökar grafitavskiljandet. Dessutom skall den medföra rödbräcka åt smides-Jarn och stål. 1 dessa skall den ingå anlingen såsom Fe3Sb2 eller FeSb2.
16. Zink, biy samt tenn och järn.
a- Dessa metaller* och mängderna av desamma, som järn kan uPptaga: Zinkblende och blyglans förekomma i många svenska mal-Iner, och som de ras svavel (som vi skola se under rostning) hör till det niest svårbortdrivna, så ser man mycket ogärna dessa inbland-ningar. I utlandet är det egentligen de bruna hematiterna, som äro kända för att hålla zink och bly och det ofta i vida större mängder, an i de på dessa metaller rikaste svenska malmerna. Där förefinnes zmken dessutom ofta som ealmeia. Tenn återigen forekommer ei i järnmalm.
i ... * I Jernkontorets analyssamling finnas upptagna 6 st. malmer hällande bly och 22 st. Hande zink, 9 st. kobolt, 5 st. cer., 1 krom och 1 molybden.
9,