JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR
137
stigit till 2,5 4 cm3, vilket gjort det färdiga thomasstålet vida gasrikare än den färdiga martinen. En i sanning god forklaring på den basiska niarlinens kända och nu också allmänt erkända överlägsenhet över Uiomasbessemern. Även niarlinens CO-halt har ökat. Goerens på-pekar att av della tydligt framgår, alt desoxideringen av götmetallen får tillskrivas ferromanganens ej blott mangan utan ock dess karbid-kol. Anmärkas hör all i medelsiffrorna för martinen ingå ej ett par analyser, som Goerens utfört å prov, som togos efter ferrosilicium-Ollsåltning, ty de skulle verka förryckande på resultalen. Att kväve-halten stigit så mycket, som från 0,13 till 0,3 5 cm3 i thomasjärnet, torde få tillskrivas den vid thomasmetoden brukliga stora mängden desoxidations- och uppkolningsmaterial. Vid basiska martinen dels användes ej så mycket sådant, dels får man vid densamma nog på den omröring, som man foretager i badet efter ferromanganinsätt-Jiingen, skylla avtagandet i stålets väte och obetydliga ökande av dess kvävehalt.
Elektrostålet år av alla sorterna det gasfriaste men haller dock l,3o cm3 gas på 1 cm3 stål. Förmodligen är det här pro vade materialet e»dast i elektrisk ugn raffinerad bessemer eller martin och därför dock så pass gasrikt, och vad degelslålet angår, torde dettas analys-MfTror ej få anses representera prima vara. Både dess fosforhalt och °lhalt antyda annat råmaterial än brannstål.
Såsom av de anförda maximi- och minimisiffrorna för thomas-stålet iramgår, så äro både gasmängderna och forhållandet mellan de o ika gaserna mycket varierande vid olika charger, något som vi för °'rigt länge vetat, och vilket beror av många faktorer såsom gången ’ 'nasugnen med därav följande tackjärnssammansättning och gång i °niaskonvertern, luftens fuktighetshalt, chargestorlek in. m., vilket vi få tala närmare om under bessemer- och martinprocessernas “eskrivande.
y id alla sorters götmetall kunna de upptagna gaserna antingen l'skilja sig på olika salt eller också kvarstanna i järnet utanattavgå ^are sig före eller under dess stelnande. Man kan så få:
alldeles täta göten med jämnt sjunken överyta,
■ ° i övrigt täta göten men med en pipe eller sugtratt i mitten och g ^enna antingen gasfri eller med inneslutna gaser,
■ ° blåsiga göten och av dessa tre huvudslag nämligen:
b ■' blåsorna placetade i götets yta,
» » i ringform inuti götet,
c’ * fördelade överallt i götets hela massa.
„ C' & Caspersson var den forste, som 1882 sökle giva forklaring stoi-1UrU ^eSSa göttyper uppkomma och dårvid visade, att de till n°°r flr° ^Jeroen^e av chargegången och stålets tappningstemperatur: 1901^ ■ S°ni V* åtcrkomma till under bessemer- och martinmetoderna.
åter lämnade J. A. Brinell i J. K. A. en fullständig forklaring