ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
JÄRNET OCH DESS LEGERINGAR 157 till skada för maskinen. Ju lättare denna järnmolekylernas läge-ändring försiggär, d. v. s. ju friare järnmolekylerna kunna röra sig i materialet, desto mindre blir järnets förlust av magnetism. Under del att alltså elektrotekniskt talat det järn är ett gott ankarmaterial, som vid största permeabilitet har den minsta hysterisis, så är det nietallo-grafiskt talat den järnlegering, som har den högsta ferrithalten och det grövsta, på stålets porösa byggnad häntydande, brottet. Detta villkor uppfyller en legering med 2 till 3,5 % silicium och möjligast ringa (o,o—O,io %) kolhalt. Induktionskurvan hos en legering med 4,6 % silicium är framställd å bild 1 pi. XII. Dess permeabilitet // vid fältstyrkan H = 100 är 164, och är icke mycket mindre än ett gott 'njukt järns, vilken vid samma fältstyrka är omkring 176. »Wh för 1 kg. av samma material utgör 1,4 ß watt gentemot 2,5 0 watt hos ett siliciumfattigt, mjukt järn (vid en växelström av 50 Perioder) eller dess koefficient q utgör blott högst 0,ooi5, under det den före införandet av siliciumstål i regel utgjorde 0,0 0 2 5.* Siliciumstålet forbinder alltså hög permeabilitet och liten hysterisis. Materialets hårdhetsgrad (Brinells hårdhetstal = 225) mätt med kultryckprov, l,r visserligen högre än det rena järnets (hårdhetstal = 143) med lika kolhalt, men likväl är det knappt möjligt att genom vilken som helst varmebehandling framställa så grovkornigt järn som siliciumstålet. I Sjutet tillstånd har detta stål ett brott med över 2 cm. långa glänsande Kristaller, och ännu efter valsning eller utsmidning till tunna plåtar visar brottet sig påfallande grovkornigt. Det ser ut, som om det niagneliska omvandlingsarbetet går så mycket lättare, ju grövre stålets struktur är. För att undvika virvelströmmar i dynamomaskinernas ankare användes materialet i form av bleck, och så lämnas det av Gehr. Böhler, Bismarckhütte, Capito & Klein o. a. Den andra av elektrotekniker! begärda specialegenskapen, som ger Material till den permanenta magneten, är i allL så att saga dynamo-^leckmaterialets antipod och av det fordras just motsatta egenskaper, stor hysterisis, som i det önskade kvarblivandet av den permanenta Magnetismen heter remanens (och det vid lika stor permeabilitet), Slashårdhet, hög kolhalt, finaste brott och fastaste byggnad hos stålet. Under det att de å bild 1 för dynamobleck och å bild 2 för magnetstål P'- XII framställda induktionskurvorna åskådliggora de magnetiska egen-s'<aPernas motsats hos de båda stålsorterna, visas å de båda Ijusbilderna l’ild 3 och 4 pi. XII) grundskillnaden mellan de båda stålsorterna i ,netaUografiskt hanseende. De båda induktionskurvorna i forening med 'e båda Ijusbilderna framställa väl de största i stålindustrien över lt>vud förekommande motsatserna hos det magnetiska forhållandet, 'a<* betråffar korngiovlek. Också kornet hos snabbdriftstål är enligt G. auf d' K!eSSa. Sro ,aKna frAn ett arbete av Emil Kolben: »Der Einfluss des Siliziums , 'n?- e'ektrischen und magnetischen Eigenschaften des Eisens». »Rundschau für Technik und Wirtschaft» 1909, 9 jan , sid. 1-10